Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXX) - — ed — Om den Akademiska Adjunkturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23235
och som under en längre tid arbetat efter Consistorii upplysta
anvisning, under dess ledning och förmanskap, hvilken om-
ständighet bort försäkra honom om alltmer stigande veten-
skaplig utveckling, helst om han hugnats af ett tid efter an-
nan förnyadt bifall till sina bemödanden. SER
Det väcker uppmärksamhet, att äfvea de, som äro domare
öfver Adjunkterna och deras öde, synas djupt bebjerta deras
ställning och känna det smärtande, att dem från befordran,
utestänga. En frejdad Skriftställare"), hvars välvilja för enskilda
lärare lika litet bör kunna ifrågasättas , som hans nitätskan för
Akademiens bästa, yttrar följande: ”den äldre” (nemligen Ad-
junkten) ”som då” (när en yngre skickligare är hans med-
sökande) ”måste förbigås, har under måvga år uthärdat be-
kymmer och mödor för att slutligen vinna just denna befor-
dran, åt hvars kallelse han uteslutande egnat sin bildning;
han har hängt sin framtidslycka på en enda spik och man
måste nu rycka undan honom denna och dömma honom äfven
för hela sin återstående lefnad till armod, bekymmer och en
nedtyngande sorg öfver felslagna förhoppningar.” Den kän-
sla, hvilken detta deltagande, uttaladt i den anförda betrak-
traktelsen, både förråder och meddelar läsaren, liknar dens,
som är vittne till en dyster och upprörande katastrof.
Sådana tilldragelser blifva så mycket mera tragiska, som,
enligt hvad vi förut yttrat, rättvisa och billighet synes for-
dra, att bvar och en må ega anspråk att få utveckla sin.
kraft på den honom hedrande och för det allmänna nyltiga
väg, han ifrån början valt, för att icke tala om, att ban vid
sin lefnadsafton må ega en mot behof och nöd tryggad eko-
nomisk ställning och icke, för utkomsten skull, inkastas uti
en för honom främmande verksamhet, för att möjligen blifva
en fuskare, det allmänna till men och sig sjelf till förödmju-
kelse. Och att få fullända sin bildning, fortsätta sin ande-
liga verksamhet, det måste för vetenskapsidkaren vara det
förnämsta ögonmärket; deri allena finner hans bjerta belåten-
+) Se: Om det Akademiska Befordringsväsendet af Israel Hwas-
ser, i 2ö:te häftet af denna Tidskrift. Ur samma uppsats hafva vi äf-
ven nyss förut citerat. SN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
