Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXX) - — ed — Om den Akademiska Adjunkturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
nemligen komma deraf i åtnjutande. - Stipendium gifves på
viss tid; och den unge Docenten är de första åren i all-
mänhet en man, som ej ännu stadgat beslut om sättet för
sina krafters yttersta användning. Understödet för en viss tid
är honom neg: han utbildar derunder sin vetenskapliga fallen-
het, ett absolut ändamålsenligt syfte; han bestämmer små-
ningom, om ban på grund af skicklighet vill gqvarstanna vid
Akademien eller icke: han riktar ej ännu blieken på ett yt-
tersta mål, utan han står midt emellan det obegränsade sträf-
vandet och verksamhetens bestämda ögonmärke:
Men hinner Docenten en gång bestämma sin önskans mål,
så vill han ock vara försäkrad, att han kan detsamma upp-
hinna. Han ankrar ej gerna sin framtidslycka på ett möjligen
genom vinkar och löften förespegladt, men icke fullt tillför-
litligt hopp om förnyade stipendia, tills en profession kan er-
hållas: för att med båg och frimodighet anstränga sina kraf-
ter, behöfver han en tillförlitligare ställning: med beredvillig-
het underkastar han sig en pröfning, en sträng och allvarlig,
men tillika en till tiden begränsad, så att omsider ett fastare
förhållande kan inträda mellan honom och Lärosätet: han vill
en gång kunna ställa denna fråga till sina domare: ”sådan är
jag mu, af eder godkänd och väl vittsordad: om jag hädan-
efter, som hittills, fortfar att sköta milt tjensteåliggande, kan
jag då påräkna att vid läroverket vinna befordran och berg-
ning, eller icke? — Ej ens af ett flerårigt anslag betryggas
hans ställning, ty just j och genom anslaget är den dom af-
kunnad, att han efter anslagstidens slut ingenting har af läro-
verket att fordra, ingenling att boppas utom blotta möjligheter.
Man må lyckönska de Universiteter, som hafva att utdela
många och tillräckliga stipendier, hvilkas nödvändighet och
välgörande verkan är obestridlig; men man må ej antaga, att
stipendierna, högst nyttiga för sitt ändamål, äfven kunna göra
fasta löner obehöfliga. Stipendiiväsendet medför, som sagdt
är, ett lösare samband mellan läroverket och läraren: ett för-
hållande, som för lärarens första år just är det rätta, men
sedermera onaturligt. Det ligger i stipendiiväsendets natur,
att vid stipendiers bortgifvande, då unga krafter täflande upp-
träda vid sidan af hvarandra, då de röstandes omdömen öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
