Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXX) - — ed — Om den Akademiska Adjunkturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
af de underordnade lära
förändving | irarnes ställning, som man ä’
framtiden måhända skulle kunna förekomma dylika fall af skarp
kollision emellan akademiens intresse Sen Se Föreuiters
förhoppningar.” | Rs
Första villkoret för möjligheten af en Arljönktar > SOm
fullt motsvarar ändamålet, nemligen egandet af goda yngre
lärareämnen, kan anses vara från gammalt uppfyldt. Såsom
det är tydligt, att flit och öfning och så till vida ålder i hög
grad bestämma förtjensten och dugligheten, så står ock Ad-
junkturen i närmaste sammanhang med och beroende af Do-
eenturen.
Måhända kunna dock de finnas, som anse pröfningen vid
tillsättandet af Docenter kunna skärpas, eller åtminstone anse
för ändamålsenligt och utförbart, att Akademien i lTedningenr
af Docenternas akademiska verksamhet utöfvade ett mera ener-
giskt inflytande. Att vidare flera Docenter finnas i ett och
samma ämne, är väl, genom den derigenom väckta nödvändiga
täflan, en ganska nyttig sak. Och detta flertal skulle ej sak-
nas, denna täflan ej ateblifva, om ännu större tillgång, än
hittills, funnes på stipendier oeh gratialer, hvilka kunde till
storleken ökas och till tiden prolongeras alltefter denna täf-
lans olika resultat. i
När åter en Adjunktur blefve ledig, anmälde sig såsom
sökande så många Docenter, som i ämnet funnes. Tager man
nu i betraktande, hvilken stor, vetenskapligt bildande kraft
skulle ligga i en visligen väckt och underhållen täflan Docen-
terna emellan, så är man förvissad, att, när nu den skick-
ligaste Docenten till Adjunkt utnämdes, denne man ej kunde
annat än blifva Akademien till utmärkt nytta och heder.
Men naturligtvis bör ej ansökningsrätten inskränkas till
befogade personer vid samma Akademi. Rätt och tillbörligt
är det, att Akademierna i alla afseenden respektera och jemn-
hålla hvarandra, och anse sig tillsammans utgöra ett belt. Att
ansökning från den ena till den andra må ega rum ömsesidigt,
S
följer deraf. Att äfven andra än Akademiernas egna tjenste-
män böra till dem ega ansökningsrätt, hörer likaledes till det
högsta lärosätets sanna Nberalitet. Men deremot synes det
stadgandet vara rättsenligt och ovillkorligt nödvändigt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
