Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXX) - — ed — Om den Akademiska Adjunkturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
hvarandra, kunna icke i verkligheten åtskiljas utan hvarandras
förstöring. Det allmänna kan ej vara ett mot det enskilda
fientligt väsen, en blodig Saturnus, som uppäter sina egna
barn. Akademien kan ej ega bestånd genom offret af enskilda
lärares lycka och trefnad; hon är ej något blott idéelt, nå-
gonting in abstracto högt och härligt, utan de verkliga, lef-
vande vetenskapsmännens lärdom och vishet, nit och forsk-
ning, kraft och håg att undervisa det uppväxande, bildnings-
älskande slägtet,
Men vi vilja återgå. till det mera speciella. - Det synes
knappast tvifvel underkastadt, att Adjunkterne, det är, de
äldre Docenterne, böra i fixa löner, icke i gratialer hafva
sitt salarium, eller, med andra ord, att, om Adjunkturen af-
skaffas, en verklig lucka uppstår mellan Docenturen och Pro-
fessoratet. Derföre kan man svårligen finna annat, än att
Adjunkturerne böra bibehållas, med förutsättning likväl af de-
ras grundliga réorganisation; ty att de ej rätt gagna i silt
närvarande skick, kan med skäl allmänt medgifvas; och omiså
många adjunkter med utmärkt skäl blifvit till professioner be-
fordrade, så länder ej detta institutionen till heder, utan dem
sjelfva. De hinder, som ligga Adjunkturen i vägen, att den
ej uppfyller sitt ändamål, låta lika visst undanrödja sig, som
de äro uppenbara; och om de undanrödjas, skall man sanno-
likt högst sällan komma att säga, att ”en gammal Adjunkt
eller Docens, hvars kunskaper äro öfver medelmåttan och
dokumenterade på mångfalldigt sätt, får till medsökande en
vida yngre, men hvars bonop äfransägnkde skieklighet är Be
gjord och obestridlig.”
Lyckligtvis dela äfven Professorer, personer, hvilkas röst
i frågan har mycket att betyda, äåsigten om Adjunkturens o-
tillfredsställande inrättning och behofvet af en förändring; och
man föranledes deraf till den förhoppning, att denna förändring
förr eller sednare skall tillvägabringas. Samme Författare, ur
hvars nämnda Skrift vi ofvan anfört några yttranden, utsäger —
ehuru möjligen med blicken fästad på ett annat slags reform —
följande tänkvärda omdöme: ”Det är endast genom å ena si-
dan ett strängt vidmakthållande-af det akademiska belordrings-
systemets riktiga princip: och å den andra en. högst. -behöflig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
