Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXX) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [13] Om Aristokratfördömandet i Svenska historien jemte granskning af tvenne blad i Prof. Geijers trenne föreläsn. af A. Fryxell. första häft.; Tredje tillökta uppl.; — Svar till Prof. Fryxell af E. G. Geijer; — om Aristokratfördömandet i Svenska historien. Andra häftet (alla tre skrifterna i samma rec. af B—lk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r. Ree, vill ej undandraga sig fulk-
krvifva- en vidlyftigare brochure. än. de anmälda skrifterna
sammantagna, ’måste han genast för sig utstaka vissa gränsor,
och han tror denna, utstakning. lämpligast ske på det sätt,
att: han: lemnar derhän alla, deaf Hr G. besvarade Fryzxellska:
anmärkningarna jemte svaren, äfvensom fr F:s: granskning af
orättvisa beskyllningar emot Carl; XI:s förmyndare samt något
plockgods. — Hvad inom de sålunda bestämda gränsorna åter-
står, äro de bland He F:s anmärkningar, som blifvit af Hr 6.
med tystnad förbigångna och af Hr EF. med mycken högtidlig-
het å nyo: upprepade. +. Men: rec. ämnar ej ens upptaga alla
dessa. I tredje upplagan af d:a häftet utpekar Ar FE. nemli-
gen med. synbar, tillfridsställelses ett icke ringa antal sådana.
I andra häftet upptager ban dem;åter; men till mindre. antal.
Rec. slutar häraf, att Hr F: sjelf vid närmare eftersinnande
börjat ivifla, burnvida alla förtjenat å nyo passera. den stora
revuen. Rec. båller sig inom de sålunda antydda, trängre
gränsorna, och "ämnar: endast sysselsätta sig med de af Hr F.
i andra häftet å nyo. upptagna sexton; af Hr G. utan svar
lemnade anmärkningarna. De, erbjuda mer än tillräckligt ämne
för kritiken: | ; ;
a 4:0o ”Hr G. har.sagt: sjelfsvåldets. tidehvarf för decstora
blir lagstiftningens för folket. — FE. bar. anmärkt, att lagstift-
ningen gällde både de stora och små (läsaren kaste en blick i
1347 års landslag). och således icke var. en lagstiftning blott
för folket, och att således antitesen ’emellan de stora. och fol-
ket är utan historiskt skäl, använd. |
Hr F. bade gjort sitt eget anseende en större tjenst, än
ban: föreställer sig, om han underlåtit denna anmärkning:
> Det: var en icke ringa oförsigtighet att gifva den stora
allmänheten förtroende deraf, att Hr FE. tror hvar Jag i verk-
ligheten hafva gällt efter sin ordalydelse. Om de gamla. la-
garnas ordalydelse behöfde, Hr G. visserligen -ej någon erinran
af Hr EF. Men Br F. har nu sjelf gifvit beviset, att han ännu
hos Hr G. behöfver lära konsten attaf ett tidehvarfs karakter
bedömma, huru vidt en gifven, Jag derunder kunnat göra sig
gällande. Den verklige historieskrifvaren vet lika väl som den
verklige rättslärde, att lagen endast i den mån lydes, som den
i allmänna tänkesättet. eller i en för de lydande främmande
SS öfvermakt har stöd.
Huru mycket af de under Folkungaätten gilna lagarnes
stadganden till. de lägre klassernas skydd emot de högre tror
väl Hr F. de mäktiga iclandet hafva ansett för sig bindande,
och. huru ofta tron ban regeringen hafva egt makt nog att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
