Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXX) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [13] Om Aristokratfördömandet i Svenska historien jemte granskning af tvenne blad i Prof. Geijers trenne föreläsn. af A. Fryxell. första häft.; Tredje tillökta uppl.; — Svar till Prof. Fryxell af E. G. Geijer; — om Aristokratfördömandet i Svenska historien. Andra häftet (alla tre skrifterna i samma rec. af B—lk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra dem gällande 2 Vi änskränka « 088 ull Hågt exempel, om
i detta hänseende torde fnnds upplysande no -
Våldgästning blef redan 4985 vid strängt?
Ansvaret skärptes sedermera — anstalterna tll resandes emot-
tagning och förplägning förbättrades; men våldgästningen fort-
för ännu i århundraden att af de mäktiga öch deras SN
lingar ostraffad utöfvas. å
Det förböds 41285 "också länsinnehafvare att lägga nya
pålagor på sina län. I landskapslagarne intogs ett särskildt
förbud boot hästars förläggande till fordring ös bönderna.
År 1403 höjdes ansvaret från länets förlust till lifsstraff. Men
fyratiotre år derefter (146) finnes STR erkändt såsom Jag-
lig rätt.
Landslagen af 13547 bjader, att, då Finbostn ville: sår
sina. hus eller Upsala öd, han egde’ åf landskapen äska bjelp:
Men den bjelpen kulle, för prat gång den: begärdes, be-
stämmas af hvart landskaps ombud; och hvarken i den nu
nämnda lagen, eller i någon annan , äldre eller samtida lag;
eller i någon "sednare, oss bekant, från fjortonde århundradet
finnes spår af ständig dagsverksskyldighet för skatteallmogen;
vare sig till: Könungén" eller den, han gifvit län, och det
stränga förbudet för länsinnehafvare, att å sina förläningar
lägga” ny tunga, stod qvar. Ej desto mindre begagnade de
töre sin ställning så, att det år 1403 kunde utgifvas för en
nåd, att skåätteböndernes dagsverken inskränktes till åtta om året.
Frågan emellan Hr G.: och Hr F. är i denna punkt om
Folkungatiden. Likväl har rec., 1 sina exempel, med omför-
mälda tid sammantagit en icke obetydlig sednare tidrymd. Han
gör sig deröfver intet ’samvetsqval. De bär nämnda tillåtel-
serna Na 1403 och 1446, äfvensom förbudet af 1403, angingo
uppenbarligen förhållanden, som fordrat lång tid att utbilda
sig. De hade, dessa" förhållanden, ej inom första hälften af
femtonde seklet kunnat stadga sig, Le fall” de verkligen: blifvit
al Folkungatidens lagstiftning en gång i sin utveckling kraf-
R hämmade. Rec. tager sig också friheten att fråga Hr
P3 om han tror, att: ett mörd, ett dråp, eller annat dylikt
groft brolt, hegånget af en SR stig man, under Folkongaträea
verkligen He kunnat straffas efter lagen?
Slutligen kan vec: ej med fullkomlig tystnad förbigå dön
lärda: förkämket: hvarmed Hr FF. råder HT sätöe af hans bro-
churer alt ästa en blick i 1347 års landslag: Rec. vill ej =
sätta 1 fråga, att ju Hr FP. sjdf någongång i den nämnda
gen kastat en blick: Hvad han vet och hvad” troligen också
Hr Er. påminte Sig; är, all: samma lag hvarken 1 origin
Ior” nysvensk’ öfversättning ännu finnes af YE SN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
