Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXX) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [13] Om Aristokratfördömandet i Svenska historien jemte granskning af tvenne blad i Prof. Geijers trenne föreläsn. af A. Fryxell. första häft.; Tredje tillökta uppl.; — Svar till Prof. Fryxell af E. G. Geijer; — om Aristokratfördömandet i Svenska historien. Andra häftet (alla tre skrifterna i samma rec. af B—lk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
På det uppgifna stället i sina berättelser har Hr F. om-
talat Axel Ösxenstjernas, än lyckliga, än fruktlösa motstånd
mot Adelns mest orimliga anspråk. Hvad han dermed vill i
förevarande fråga bevisa , det lärer icke vara rätt mången gif-
vet att begripa. Anser då Hr F. det ligga i oristoljtalichs
intresse, att alla orimliga anspråk villfaras, som af flera. eller
färre blindt framrusande aristokrater yrkas ? Man har annars
tämligen allmänt antagit, alt moderation utgör ett oeftergif-
ligt villkor för hvarje makts bestånd; och att detta företrä-
desvis är händelsen med aristokratien, kan efter Montesquieus
tid inhemtas ur nästan hvilken politisk. katekes som: helst.
Ändtligen måste vi ock fråga, om Hr F. tror förmyndare-
regeringen och den aristokrati, som omgaf och inverkade på den,
alltid Sch i allo hafva följt Axel Oxenstjernas liberalare åsigter?
Ett öfvertänkt svar på dessa frågor hade kunnat hade
förekomma nedskrifvandet af Hr F:s sist anförda strof och
bjelpa Hr F. att finna sammanhanget emellan Hr G:s i denna
anmärkning angripna yttrande, och ett annat, der Hr G. om-
talar, att alla förslag, som Axel Oxenstjerna om hösten 1636 i
gjorde om utvägar till krigsbördans bärande, träffade adeln.
— Hvad nu angår de kritiserade orden 2 Er G., så kan
först erinras, att de lyda: ”Under det sjuttonde seklets min-
derårigheter gjordes stadgarna helt och hållet i aristokratiens
i fhesKe.” Det är således båda förmyndarestyrelserna, nem-
ligen för Christina och för Carl XI, äfvensom det öfriga rå-
det under dessa minderårigheter, som stodo för Er G:s tanka,
då han uttalade det tadlande omdömet. En granskare med
mer sinne. för rätt och billighet hade åtminstone anmärkt detta.
Emot Hr F. lägga vi ej derpå någon vigt. Vi taga orden,
som hade de varit yttrade om Öbristibas förmyndare. allena.
Orden kunna vara i behof af förklaring för en viss klass läsare.
Vore meningen, att hvar och en ar i fråga varande stad-
gar, från första raden till den sista, varit beräknad blott på
aristokratiens fördel, så förtjenade orden allt det tadel, Hr
F. kan på dem kasta. Utom Hr F. och en eller annan af
hans blinda beundrare lärer likväl hvar och en lätt finna, det
orden ej. kunna innebära annat, än att stadgarne, så vidt sig
göra lät, affattades i aristokratiens intresse, när detta med
andra samhällsklassers kom i strid; och sådant var förhållandet.
7:o Hr G. har sagt, alt efter Gustaf Adolfs död blef en
aristokrati å nyo unundlaggd i Sverige... -— F. har anmärkt,
att vid den tiden icke skedde någon förändring, som förljenge
kallas en ny grund, laggd för aristokratien.”
Fr F. visste åtminstone. 1841, då han utgaf nionde döden
af sina berättelser, alt adeln under den långa förmyndare-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
