Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXX) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [13] Om Aristokratfördömandet i Svenska historien jemte granskning af tvenne blad i Prof. Geijers trenne föreläsn. af A. Fryxell. första häft.; Tredje tillökta uppl.; — Svar till Prof. Fryxell af E. G. Geijer; — om Aristokratfördömandet i Svenska historien. Andra häftet (alla tre skrifterna i samma rec. af B—lk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
I köpebrefvet för von Usslar 43 Maj 1650 heter det:
”Men der så vore, att han, hans hustru eller barn framdeles
sinnade vore samma gods igenom något köp sig afhända, då
skole de oss och kronan dem förut hembjuda.”
Icke i alla Gustafs Adolfs köpebref finnes dylikt förbehåll.
Det tyckes som det i synnerhet blifvit uteslutet vid försälj-
ning till personer, dem Konungen varit synnerligen bevågen,
t. ex. Johan Kasimir och Axel Oxenstjerna. Så hafva vi ock
lagt märke till, att detta förbehåll ofta saknas i de år 1630
utfärdade köpebrefven.
Men huru vanligt det likväl var, ses ej blott af den
mängd bref, der det Araläs. utan ock af särskilda i Hammär-
Föllegi kopieböcker gjorda anteckningar. — Så är, i kopian
af ett för Johan Kasimir d. 13 Juni 1626 utfärdadt köpe-
bref, kontexten afbruten med anmärkning: ”Sedan efter van-
lig form, allenast utelåtit hembjudningen till kronan”;
och i 1628 års kopiebok läses: ”Sjelfva forma , hvarefter alla
köpebrefven på godsen detta år 1628 äro stälda, finnes sub
dato d. 19 Aprilis för Grefve Magno").
Intet dylikt förbehåll hafva vi upptäckt i de af förmyn-
darestyrelsen utfärdade köpebref, ehurt åtminstone från all-
män nytta visserligen ej någon betänklighet kunde bemtas emot
intagandet deraf i köpebret å skattehbemmans räntor.
Den sista olikhet emellan Gustaf Adolfs och förmyndare-
styrelsens förfarande, som vi akta nödigt här anmärka, består
deri, att sist nämnda styrelse från rättigheten att köpa krono-
gods och skattebemmans räntor uteslöt ofrälse män, hvilka i
Gustaf Adolfs tid egt denna rätt. –
I det första af sina bäften erkände Hr F. till en början
denna olikbet. Men sedan förmäler han sig hafva funnit be-
kräftadt, bvad ban förut anade: nemligen att detta villkor var
sann dt och redan af Gustaf Adolf ”följdt. ”Ty se, just i
Hr G:s Sv. Folk. Hist. III: 61 läses, att Gustaf Adolf till
hjelpemedel i sina stora penningebehof använde försäljning och
förpantning af kronans egendom, samt förpantning af dess in-
komster. Försäljningen skedde till adeln under evärdeligt frälse:
förpantningarne äfven till andra.” ”Altså, fortfar Hr F. ”har
Ar G. sjelf visat, att redan Gustaf Adolf antagit denna adelns
uteslutande rätt att köpa kronogods.” Längre fram talar Hr
F. om adelns redan af Gustaf Adolf stadgade uteslutande
förköpsrätt till kronogods, alldeles som Gustaf skulle genom
och i hufvudsaken alldeles lika med det redan i köpebrefvet för Trane-
vardus år 1625 begagnade.
+) Samma bref, hvarur vi tagit det ofvan meddelade formuläret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
