Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XXXI) - Bowallius, R. M. En blick på Borgareståndet vid början af Frihetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5303
de rådslående mötena; den stora massan af nationen var afin-
stinkt obenägen mot unionspolitiken , och vanligen påkallades
dess råd och biträde endast då, när i nödens stund någon
kämpe för Svensk fribet och nationalitet manade: till .väpnadt
motstånd mot utländska förtryckare och deras Svenska anhang.
Så under Engelbrecht och Sturarne, då Borgare täflade med
andra rikets män i patriotiskt nit: Deras anspråk på deltagan-
de i riksdagar och allmänna möten har sedan icke varit jäf-
vadt och blef, när ståndsförfattningen närmare stadgade sig,
lagligen erköndt i 16147 års Riksdagsordning,
Om man med skäl kan påstå, att samtlige ständerne föga
utvecklat någon sjelfverksamhet förr än under riksdagarne ef-
ter Gustaf II Adolfs död, så gäller: detta särskildt och obe-
stridligt med afseende på Borgareståndet.- Vid den:tiden bör-
jade i allmänhet hela folket att visa större: yttringar af poli-
tiskt lif. Den uppmärksamme betraktaren upptäcker utan svå-
righet anledningarne -dertill:- Den ofvan omnämnda anda af
3)
storsint energi, som den store Gustaf Adolf förstod att ingju-
S
ta hos sitt folk, innebär redan en tillräcklig förklaringsgrund
för en stegrad verksamhet äfven i denna rigtning: Egna omstän-
digheter, först under en försnodanestjtelie och sedan under en
snillrik; men ostadig, qvinnas regering, gåfvo en bastigare ut-
veckling åt hågen att utöfva och förfäkta: de statsborgerliga
rättigheterna. -Skarpsinniga skriftställare hafva många gånger,
och med rätta, antydt, bhurusom de nya af Gustaf Adolf grun-
dade undervisningsverken haft elt väsentligt inflytande äfven på
fäderneslandets statsrättliga förhållanden. Ofrälsestånden fingo
på denna väg skickliga målsmän och försvarare. Man känner
den stora rol; Presterskapet, till någon del redan under Gu-
staf Adolfs regering, ’spelte vid riksdagarne såsom ett slags
tribuni plebis. Det dröjde ej länge, förr än de nya läroverken
hunnit äfver åt Borgareståndet utbilda representanter, skick-
liga att föra ståndets talan och med framgång försvara dess
rätt. Ombud för städerna voro vanligen, och efter 4054 års
regeringsform äfven lagligen, deras Borgmästare, för de större
städerna "derjemte en Rådman eller någor annan ”förnäm”- el-
ler ”beskedlig” Borgare. Borgmästarne utgjorde derföre alltid.
största delen af Börgarostånidet vid riksdagarne och voro sjelf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
