Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XXXI) - Bowallius, R. M. En blick på Borgareståndet vid början af Frihetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
Ve ifne riksdagsmän ej blott under den tid, Regeringsformen af
r 1654 ansågs gällande, utan ock länge derefter, alldenstund
ända till år 1720 plägade särskildt nämnas i riksdagskal-
lelserna. "Borgareståndet hade goda skäl att vara belåtet med
dessa ombud, chars de mindre voro egentliga Borgare. än ci-
”vile embetsmän; ty de förvärfvade åt ståndet ett politiskt an-
seende och en betydenhet, som det svårligen kunnat vinna och.
bibehålla, -om endast desse ”beskedlige” Borgare varit städernas
representanter. Historien om reduktionsfrågans behandling allt
ifrån 1650 års riksdag bevisar, att Borgareståndet förstod både
statens och sin fördel, visste att eftertryckligt förfäkta sina
meningar derutinnan och, i striden mot det vexande adelsväldet,
merändels -egde klokhet nog att söka sammanhålla de ofrälse-
ständen och äfven mod att stundom vara deras. förkämpe.
— Rikets utblottade och olyckliga tillstånd vid HR. Carl XII:s
död har många gånger - blifvit beskrifvet och. beklagadt. : Det
adertonåriga kriget, som slutligen nära nog kostat Sveriges
hjertblod, hade visserligen förorsakat rysliga förödelser. Rys-
ligare ännu, än sjelfva verkligheten, är den skildring, som en-
väldets fiender, efter enväldets fall, uppdrogo öfver fädernes-
landets belägenhet. Det är förlåtligt, om den lidande äfven
med något för lifliga drag tecknar det onda, som ännu plågar
honom, och i en tidpunkt, då statsskicket slagit öfver från en
ytterlighet till en annan; är det enligt med sakernas vanliga gång,
att skaparne af det nya i bjerta färger utmåla det gamlas syn-
der. I afseende härpå hafva äfven 1719 års ständer offrat sin
gärd åt den menskliga svagheten. I Januari månad samman-
trädde ständerna; åtskildes: åter efter blott ett tredjedels år,
men hade på denna korta tid bunnit i grunden omskapa sitt
lands författning. Omdömena om deras verk hafva: utfallit
mycket olika: deras samtid och närmaste efterkommande voro
slösande på beröm; efter 1772 års revolution hafva 1749 års
män oftare blifvit nämnda med tadel än loford. Det må väl
erkännas, att Sverige föga vann på bytet af den förhatade
suveräneteten mot en sådan frihetstid. De må dock ej dömas,
dessa lagstiftare, efter en annan tids rikare erfarenhet och
mera utbildade politiska vetande; de hade ett svårt problem
att lösa. Sverige var vid EH. Carl XI:s död en fallen storhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
