Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XXXI) - Bowallius, R. M. En blick på Borgareståndet vid början af Frihetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAR
terhet mot Adeln till en betänklig böjd. Hos Stockholms
Borgerskap vår jäsningen stor och, såsom det vill Synas, sär-’
deles hos den förnämare delen deraf." Sedan riksdagskalelsen
blifvit utfärdad, började den rådande sinnesstämningen små-
ningom yttra sig i bandling, visande då på en gång karakteren
af ståndshat och af ett slags myteri mot Stockholms Magistrat;
från hvilkens öfverklagade aristokratiska egeomyndighet man
nu tycktes finna tiden läglig att söka emancipera sig. Då
opinionen en gång tagit denna rigtning, var det ganska natur-
ligt, att Magistratens hufvudman och ledare, Justitie-Borg-
mästaren Anders Hyltén, blef egentliga föremålet för Borger-
skapets ifver.. Denne skieklige man hade vid trenne riksdagar”)
varit Stockholms representant och Borgareståndets Talman och
i denna egenskap utvecklat mycken duglighet och mycket nit
ej mindre för stågdets bästa än det allmännas. Under hela
4719 års riksdag röjes intet spår till något ståndets missnöje.
Väl yttrade, vid ett tillfälle då man talade om att utse en
Deputation till en vigtig frågas utarbetande, Borgmästaren
Budéen, fullmäktig för staden VWimmerby, att ban (Budéen)
och de, som sutto omkring honom, ej voro belåtna med att en-
dast några skulle tala och svara för alla, och påminte att,
enligt ordspråket, bortom berget bodde också folk "+"); men
denna påminnelse träffade mera den hos alla stånden veder-
tagna seden att genom Deputationer (våra tiders Utskott) be-
reda, stundom äfven afgöra, vigtigare mål; ty ingen anled-
ning finnes att misstänka, att Hyltén såsom talman sökt be-
taga någon dess yttrande rätt. Men Stockholms Borgerskaps
sympathier synes han under denna tid hafva alldeles förlorat.
Detta något maktlystna Borgerskap fordrade nemligen, att
dess ombud skulle under pågående riksdag rådföra sig med
sina så kallade prineipaler; då denna fordran afvisades bland
annat på den grund, att riksdagsmännen hade Magistratens och
ej Borgerskapets fullmakt, grundlades mot Magistraten, hvil-
ken för öfrigt ej var mindre maktlysten än Borgerskapet, en
motsträfvighet, som efter den nya riksdagens sammankallarde
+) Nemligen 1710, 1713—14, samt 1719.
++) Cederschiöld, 1 c p. 476.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
