Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XXXI) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [21] Kirby, Djurens historia, lefnadsvanor m. m. öfversättn. från Engelska originalet af G. Thomée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J35
land, hvars språk han ej förs hvilken resa derföre blir
mer - röttande än lärorik.
Vi hafva framhållit bokens mindre fördelabtiså sidor, e-
medan dessa fallit oss mest i ögonen. Vi böra deck tillägga
att vi deri äfven funnit ställen, fulla af sanning, friskhet och
lyftning. Ettsådant ställe är IL p. 482 o. följ. der menniskans
hand såsom moraliskt organ omtalas. Vi vilje derur anföra
ett stycke till prof:
”Gud skapade i allmänbet kroppen sådan, att han icke
allenast kan verkställa sin odödliga beberrskares, själens, be-
fallningar, utan att han också i visst hänseende är en spegel,
som återgifver bilden af själen och dess karakter, som till-
kännagifver hvarje rörelse i det svallande hafvet derinom, ans
tingen dess böljor häfva sig bögt, uppdrifna af passionens
stormar, eller allt är lugnt, stilla och kufvadt. Intet enda af
kroppens organer är till byggnad och läge så tydligen och så
i alla länsbeliles bildadt för dessa fönklbade som handen.
Ögat är visserligen, må hända, den trognaste spegeln af sjä-
lens rörelser; men, fastän det bäst kan afteckna den inre kän-
slan och göra henne äskådlig, kan det dock ingalunda utföra
hennes bud; handen är deremot själens tjenare, som verkstäl-
ler hennes uppdrag och icke allenast uppenbarar hennes in-
nersta känslor och tankar samt, i förening med tungan, —
men hand och tunga gemensamt äro af alla våra organer de,
som göra mesta ondt eller mesta godt, — förklarar hennes
vilja och afsigt, utan också begagnas att ställa dessa i verket.
Så hafva hjerta och hand, det befallande och det verkställan-
de, i vanligt tal blifvit nämnda tillhopa från evärdliga tider.
Förnuftets RS gryning hos det oskyldiga barnet sifer sig
tillkänna i de tecken, det gör med sina små händer; med dem :
uttalar det sina böner om allt, som det ästundar, och i öf-.
verensstämmelse härmed dear också aposteln Guds barn
att upplyfta. heliga händer i bönen 7). Kärlek, vänskap, barm-
hertighet och alla vår naturs ömmare känslor nyttja händerna
som sin symbol, sitt organ; den ömma omfamningen, den hjert-
liga handtryckningen, den frikostiga gåfvan, allt utdelas af
dem. Glädjen, munterheten, bifallet; välkomsthelsningen, af-
skedet, alla nyttja dem till sina verktyg. Ångern slår sig
med dem för sitt bröst, undergifvenhbeten: knäpper dem till-
hopa, fromheten och kärleken till Gud sträcka dem uppåt mot
himmelen.”
”Men händerna begagnas icke allenast att uttrycka själens
ömmare känslor; de, som hafva en motsatt och mindre älskvärd
+) 4 Tim, 2: 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
