Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XXXI) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [21] Kirby, Djurens historia, lefnadsvanor m. m. öfversättn. från Engelska originalet af G. Thomée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IJA
hans sätt att se och behandla sitt ämne. Derifrån härleder
sig straxt i början hans skrupulösa noggrannhet vid uppka-
standet och besvarandet af frågan: huruvida de mot menniskan
fiendtliga och skadliga djuren varit sådana redan ursprungligen,
eller blifvit det först efter syndafallet, hvilken sednare mening
han är benägen att antaga. Likaså sammanhänger härmed hans
behandling af en mängd minutiösa detaljer vid djurens förva-
rande uti arken mot syndafloden och möjligheten af deras ut-
spridande derefter. Han anser bibelmeningen, sådan den af
den orthodoxa kyrkan uppfattas, vara så ofelbar, att allt an-
nat måste rätta sig derefter. Derigenom blir också hans ve-
tenskapliga ståndpunkt dogmatisk och hans verldsåsigt, så su-
blim ban än vill göra den, ändock mekanisk. Gud sitter på sin
thron och styrer himlar och verldar genom sina tjensteandar,
englar och cheruber. Verldskropparne göra sina kretslopp,
djuren och vexterne fullgöra sina förrättningar blott för att
fullgöra allberrskarens sil men kunna också, då det faller
Bonöm in, förmås handla tvert emot, t. ex. då enligt bibeln
mänan ech solen stannade på himinelso, eller då däggande kor
lemnade sina kalfvar och drogo förbundets ark till Bethsche-
mesch"). Då på detta sätt Gud och de styrande krafterna för-
läggas utom naturen, så blir naturen sjelf liflös och drifves lik-
som af mekaniskt våld. Detta kan väl ej vara den rätta upp-
fattningen af naturen. Hvarje varelse är sjelf, synes oss, del-
aktig i naturens ande, har sitt lif inom sig, hvilket alstrar
och bestämmer dess verksamhet, och skapar hvarje varelses
sjelfständiga karakter och individualitet. Hos somliga visar
det sig blott vegetativt och propagativt, hos andra derjemte
mer eller mindre sensilivt, på en ännu högre grad intuitivt
och slutligen på den för oss kända högsta ståndpunkten (hos
menniskan) medvetet och rationelt: föstinktenv hos djuren är:
i sammanhang härmed intet annat, än deras sträfvande att upp-
fylla lifvets yttringar. Den är fullkomlig i samma mån lifvet
är högre, så att den hos de högre djurslägtena tycks närma
sig till ett slags förstånd: Det skulle i en bok af sådant
ändamål, som ifrågavarande, varit lämpligt, om Förf. anfört
något mera och utförligare om de högre djurens lefnadssätt och
egenskaper, hvilket hade i samma mån blifvit mera interessant
och lärorikt, som de närma sig menniskan. "Nu har deremot
Förf. upptagit mer än trefjerdedelar af boken med: de jemfö-
relsevis lägre djurslägtena (d. v. s. lägre än fiskar, foglar och
däggdjur) på hvilka - flesta enaleköre ej särdeles gifvit akt, i
följe hvaraf läsningen om dem liknar en främlings resa i ett
+) 4 Sam, 6: 7, 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
