Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XXXI) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [23] Carlén, Emilie, Enslingen på Johannisskäret, Kustroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
om icke det; att bon synbarligen går" främst i sin konst: Hon
öfverträffas af ingen Svensk författare i skieklighet att grup-
pera "händelser och teckna situalioner, att gifva sann indivi-
dualitet åt sina karakterer och framför allt, att välja interesse-
rika och dertilk verkligt fosterländska föremål för sin behand-
ling. Man skall ieke underlåta att derjemte hålla henne räk-
ning för det friska Hf, sem rörer sig i hennes skildringar.
Hennes handlande pörsoner äro menniskor med kött och blod,
åskådliga, objektiva, begripliga, gestalter: fabelns utveckling,
som oftast, enkelt berättad i och genom händelserna sjelfva.
I stället för att, såsom somliga för sed hafva, ställa sig utom
dessa sistnämnde, håller bon sig midt ibland dem, lefver, rö-
rer sig och interesserar genom dem. TI allt detta, d v. s.i
sjelfva hufvudsaken, står hon, enligt vår tanka, långt öfver
dessa andra, kanske i småsaker mera utmärkta oeh dessutom
till följe af en viss. svaghetens och sjuklighetens "resignation
med’ elt visst publicum mera sympathiserande, författarinnor,
som täfla med henne om den Svenska Parnassens Jager. Hvad
henne återstår atl förvärfva är, hvad vi ofvan antydt, "den
sanna makt öfver sitt ämne, som vet att omgifva sig med ve-
derbörliga- gränsor, samt försmår alla andra Skdaral än DS
stens egna. =
Särskildt beträffande hennes ofvanskrefna arbele, torde
man få erkänna, att liksom det är hennes sista, det också är
hennes bästa. MHaraktererna äro ypperliga allesamman, med
undantag "måhända af Enslingen sjelf, om hvilken vi hysa vissa
psychologiska betänkligheter. Sådana deremot, som Gubben
Stormbom och hans a hälft, äro verkliga typer, gestalter
af en oändligt älsklig, frisk och rörande humor. — Händel-
serna röra sig här, såsom mångenslädes i i denna Förf:s arbeten,
efter ett bemlighetsfullt ödes fruktansvärda lag — en fata-
lism, som, fatlad så som Förf. fattar och framställer den,
är i hög grad berättigad, och just utgör hennes konstnärliga
styrka. Ett par trappstenar, som bringa olycka öfver fela
familjen, ett namn på ett skepp, som sänker Bela besättningar
till bafsbottnen — sådana saker kunna se döda och oförnuf-
tiga ut; men inser man att dessa stenar, detta namn symboli-
sera Po SE brott eller svagheter, så antaga de ett sken
af moraliskt Nf och ästetisk sanning, som är i högsta grad
fängslande och interesserikt. -— Författarinnans ldinsar af
sjömannens och skärkarlens raska och vexlingsrika lif Lon Så-
som vanligt, högst underhållande, på flera ställen förträffliga
— en genre, hvari Förf:n dessutom står alldeles ensam inom
vår litteratur. M — NM.
’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
