Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXXII) - Wistrand, A. T. Några ord om den så kallade afsigtsromanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ja främmande afsigt. Man vill t. ex. uttala en
nyttig ta ke, Silära en behändig regel, ja! till och med in-
skärpa en politisk lärosats, och man använder konsten såsom
>
RE medel härtill. Derjemte vill man göra sig namnkunnig ,
man söker slem vinning, och äfven bärtill får konsten he
qväma sig att lemna tjenstebiträde. Men det visar sig också
i alla verk, som härflutit ur en så grumlig källa, att konst ’
ej kan finnas, der hon ej blifvit använd för sin egen skull.
Man inser och erkänner genast, att denna föreställning,
om också ej sann i alla afseenden, dock är det i många, och
att de exempel, man anför såsom bevis — exempel kan man
framleta på nästan allt, hvad man behagar — väl icke alla
äro rätt valda, men: Likväl till en betydlig del; I alla tider
hafva de funnits, som missförstått sin kallelse och tagit för
konstnärlig - inspiration, hvad som endast varit en riter af
ett fromt hjerta eller af inbilskhet, för att ej tala om dem;
hvilka, drifna af en eljest berömlig ärelust, men misskännan-
de arten af sina andeliga gåfvor, fäkta för att inom konst-
närsyrket hballstämplas såsom snillen, och med en seghet i
föresats, som i annat fall skulle bedra karakteren, jiksom gif-
vit sig den onde i våld uppå, att brinna och svärma af en
enthusiasm, som likväl ofta, dem omedvetet, är föga mer
öfversinnlig, än den gas, som fyller luftballongen.
Att konsten upphör att vara konst, så snart det konst-
närliga ändamålet underordnas ett annat främmande, lärer
af ingen något sakkunnig bestridas. Om den användes såsom
en flyktig lek till underhållning, till tidsfördrif — ett ge-
ment ord, som lika. litet i andra menskliga sysselsättningar,.
som i konsten, duger till namn på en afsigt — till utsmyc-
kande af föremål, att gifva dem behag och sken af ett annat
och högre slag eller ändamål, än deras verkliga, med ett ord,
om den användes till lifvets komfort, såsom man uttrycker sig
nu för tiden, så förlorar hon derigenom sin värdighet. Ty
hon är ej då mera fri utan tjenande, hon har upphört full-
komligen.
Vi veta, hvad som är konstens ändamål och föremål: bon
skall ”till medvetande bringa och uttala det gudomliga, men-
iskäns djupaste interessen, andens mest omfattande sannin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
