Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXXII) - Wistrand, A. T. Några ord om den så kallade afsigtsromanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar.” Konsten får derföre hvarken kälkborgerligt äflas för
den materiella nyttan, ej heller afsigtslöst omfladdra med lek
och joller. Ty i leken med höga och allvarliga föremål för-
råder sig lättfärdighet, i leken med småsaker och lumpen-
heter visar sig en oskuld och naiveté, som väl höfves barn-
domen, men ej mognadens manligare interesse.
Gifver man akt på det sålunda betecknade innehållet el-
ler, såsom det i konstspråket heter, idéen, så finner man, att
detta innehåll” är något, för hvilket den af naturen barmoniskt
begåfvade artisten måste interessera sig på en gång såsom
konstnär och menniska. Ty för honom är verksamhetens före-
mål det samma, som för tänkaren och den i lifvet handlande
menniskan. Det är det eviga och oförgängliga, de samtligen
hafva att uppenbara och uttrycka, fastän på olika sätt och
med olika bjelpmedel: gestalten, begreppet och handlingen.
De hafva jemförelsevis skiljaktiga syften, svarande mot olika"
verksamhetssätt och alster, men de sammanstämma i ett ge-
mensamt hufvudinteresse, ett allmän-menskligt. Detta gemen-
samma hufvudinteresse är just menskliga andens Hf och vä-
sende. Det är derföre alltid ett väsentligt, som interes-
serar dem alla; sjelfva konstnären tjusas af formen endast
derigenom, att han, genom en oförklarlig, alla menniskor med-
född, men honom jemförelsevis egendomlig förmåga, i formen
skådar sjelfva väsendet. Hans interesse är derföre, äfvenså
väl som den praktiska menniskans, i grunden ett ’sakinteresse,
en hängifvenhet för innehållet eller idéen, för att åter tala
konstspråket.
Huruvida är det således tänkbart eller icke, att jemte
den ästhetiska afsigten en annan kan ingå i konstproduktionen, :
utan att densamma derigenom urartar eller upphäfves?
Försöket att i konstverket förena tvenne afsigter, hvilket
försök understundom varit omisskännligt, bar ofta också visat
sig vara misslyckadt. Men att det alltid misslyckats, blir
svårt att påstå, än svårare, att det af naturen är omöjligt.
Hos tidehvarfvets störste tänkare ") förekommer ett om-
döme, byidket, ehuru blott gällande moderna poösien och dess
’ Hegel, Aesthetik. Berlin 1842 sidd. 14 och 45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
