Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXXII) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [25] Strauss, Sola. Predikningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d59
förlossning från allt elände”, och ”evinnerlig gemenskap med
Gud.” ”Detta är målet: evig rättfärdighet, evig enlighet ,: evig
sanning.
Slutligen tecknar han med det homiletiska snillets eldiga
penseldrag den Evangeliska kyrkans ursprung, utveckling och
framfarna lif, de stora verkvingar i sedligt och borgerligt
hänseende, som varit följder af den evangeliska kunskapen om
rättfärdigheten, antyder hennes förhållande till samtidens an-
språk, felsteg, irringar, men äfven till dess rättmätiga för-
hkoppningar, till dess betydelsefulla, och i grunden för den
sannt christliga blicken intresserika sträfvanden; erinrar, huru
hon visat sin himmelska kraft genom oräkneliga blodsvittnen,
genom otaliga andra döendes glada bortgång i tron på sin
Frälsare och Försonare, huru hon fostrats och styrkts 1 denna
tro medelst stora Tidanden;, hvarigenom bon är ”lik vorden
Christi död”, huru hon i sin Gudstjenst och författning för-
sakat mycket, som kunde anses oskyldigt, ja, till och med
den momentana andakten befordande, lik köpmannen i Her-
rans liknelse, hvilken sålde allt, äfven det han kunde synas
behöfva, för att vinna den enda, kostliga perlar. Allt räk-
nade ban för skada emot den öfversvinneliga sin Herre Jesu
Christi kunskap. Just från denna storartade enfald i tro och
dyrkan har hon sin höghet, sin anborna nådesfullhet, hvar-
igenom hon är det hon är, Staden på berget, ett stort, he-
ligt, den allrahögstes Tempel.” Dess framtid är ljus, ty
hvad hon utstår och lider af vedersakare utifrån och af egna
skötebarn, som ej veta hvad de göra, ja, hvad hon felar i
det enskilda, skall, genom den Herres nåd, till bvilken hon
är döpt genom Andans elddop, och på hvilken allena hen
förtröstar, lända till henpes slutliga välfärd, inre uppbyggelse,
yttre och inre tillväxt. Den af intet öfvervinnerliga förhopp-
ning, som glöder på djupet af den sanna kyrkan, uttrycker
han till sist i en hög, hänförelsens profetia: ”Jag skådar en
ny tid. Det är söm om såge jag den nalkas. Du och jag
vi skola tilläfventyrs icke upplefva den; men den kommer!
Vi se den med själens ögon. Nytt If! Församling omkring
Christi kors! En kyrka, full af tro och rättfärdighet! Millio-
ner på Golgatha och ånyo medlarens ord: Fader, förlåt dem!
Nåderik återverkan på alla andra kyrkor. Alla folk i åtoju-
tande af Guds fria nåd i Christo: Jesu! En herde, Han! En
bjord, alla trogna! Jorden full af Herrans kunskap.”
Ref. har anselt sig böra afstå ifrån nöjet af en mer ut-
förlig och omfattande oklasgnis af denna predikosamling, som
under den varma öfvertygelsens enkelt sköna känslodrägt böl-
jer en rikedom af. genomlefvadt, genomtänkt tövsvälende; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
