Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXXII) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [25] Strauss, Sola. Predikningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I35
fördömeéelse. Men det: falska i hela denna riktning: beifras icke
såsom "ett: skrymtaren endast. utmärkande ondt, utan såsom
något, hvaraf vi alle lida, åtminstone tidtals, Ty ”vårt na-
turliga förderf förer det med sig, att en hvar en gång är un-
der lagen.” Sedan visar han, buru den sanna rättfärdigheten;
som för Gud gäller, endast funnits hos Gudamenniskan, ”hvil-
ken oss förlossat från lagens förbannelse, i det han vardt en
förbannelse för oss”, ”som blef utgifven för våra synders skull :
och för vår rättfärdigbets skull uppväckt.” Om vid de ana-
logier, Förf. här anförer för att förklara Christi tillfyllest-
görande rättfärdighet, man: ej kan undertrycka anmärkningen:
omne simile claudicat, och om i detta djupa och hemlighets-
fulla ämne den af Skriften ledda, intuitiva tron: kan intränga
längre än Förf. i dessa yttranden härom, ehuru de äro mer
än vanligt tillfredsställande, så lemnar man: dem: i: alla fall
icke, utan att känna: sig stärkt i den Gudomliga sanningen:
”Genom. Ens rättfärdighet kommer kfsens rättfärdning öfver
alla menniskor.” Tillämpningen af denna grundsanning sker i
den enskilda rättfärdiggörelsen, der det om Guds fullstän-
diga rättfärdighet och om menniskans andliga oförmåga öf-
verbevisade, efter räddning från synd: och straff längtande sam-
vete i Christi uppenbarelse: och förtjenst finner denna rädd-
ning och: med’ detsamma sitt. djupaste behof uppfylldt. Förf
anger noga och skarpt den stora, för det Evangeliska läro-
begreppet högvigtiga åtskillnaden mellan denna rättfärdighet,
trons rättfärdighet, som: alltid förblir salighetens enda
grund, och lefvernets rättfärdighet, såsom en absolut
nödvändig följd stående med den förra i innersta. samman-
hang. Den förra är Gudamenniskans rättfärdighet , hvilken
tillräknas. den troende, och derföre den fullkomliga rätt-
färdigbet, som ensam gäller för den fullkomlige Guden, den
sednare: ofullkomlig, emedan, om den ock bevisas i Guds
kraft, den likväl: alltid bevisas af den: bräckliga, bristfulla
menniskan. Den förra är ett ögonblicks verk, lefvernets rätt-
färdighet ett hela lifvets verk. ”Det är en åtskillnad som
emellan Gudomligt. och menskligt, emellan: himmel ock: jord,
emellan: evighet och tid.” Men båda dessa skola en:gång fullt
genomtränga hvarandra, för att så uppgå i ett tredje, :den
”eviga Rättfärdigheten, der fulländningen hvarken är,
såsom i Rältfärdiggörelsen företrädesvis utom menniskan och
idéel, ej heller, såsom i helgelsen, företrädesvis ett, om: än
lyckligt; sträfvande, utan är reel och present, samt inne-
fattar ”fullkomlig: syndfribhet”, (hvars: af många bestridda möj-
lighet för de trogna efter döden: Förf; med: grunder vindi-
cerar) ,. ”fullkomligt återställande af. Guds beläte”; ”fullkomlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
