Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXXII) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [29] Cederström, Minnessång öfver Carl XIV Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308.
ya Förfss "minne, att bjeltens hemland spana
känsla, tacksamt hänförd, till Bear =
SAS ST Hen vant af milda magters välde (2 st |
Till lif och sällhet föddes Bernadotte!”
och så börjar nu den egentliga biograpbien, ty denna, visser-
ligen föga poetiska, benämning måste ref. ty värr! gifva åt
hela poemet. Med den aktningsvärdaste pietet (en vacker kän-
sla i och för sig, men föga tillfredsställande i ästhetiskt hän-
seende) söker nu berättelsen följa med sin framåtilande hjelte,
och synes vara så konsternerad af förvåning öfver denne, alt
den, af lutter beundran för allt det stora han utfört, nästan
glömmer att berätta det. Ty, då man föresatt sig att så tro-
get historiskt gå tillväga som Förf. tyekes: ock läsaren ha rätt
att fordra, att dessa, för den rika poetiska bebandling tjen-
liga, momenter, som så ofta återkomma i bjeltens Lif; af skal-
dens pensel fått åtminstone något slags skimrande belysning.
Men — ej ett enda ställe i närvarande sång eger rätt till ett
sådant omdöme. "Tvertom — öfverallt ser man öfvergångar,
sådana som: dessa: |
"Men Bernadotte i dessa hemska fejder (Revolutionen)
Tog ingen del . . .
eller
”Men fosterlandet fordrar uu hans arm”
eller denna stroph, som kunde göra heder åt hvilken besked-
lig personalia som helst:
»”Så ville Gud igenom år af strider
Bevara från förderf och olycksfall
Den Man, som korad var för andra tider
Till konungsliga pligters höga kall”
eller följande, i sanning enkla, underrättelse:
RAS ”Nu Prins af Ponte-Corvo, månget land
Som Höfding styrde Han.” ;
Med ett ord: hela poemet lider af en prosaisk torftigbet,
öfver hvilken ligger kastad en viss pompös vältalighet och
dymedelst till formen befryndad med den gamla, äkta Svensk-
Akademiska stilen, blott att här hvarje rad tillika är behängd
med rimmets. klingande bjellra. Sålunda fortgår berättelsen
tills den mägtige anden, väckt till Kf i den låga hyddan,
från den konungsliga borgen höjer sig mot ljusare rymder,
och med ett slags hymn slutar Förf. sitt poem. De brister,
arbetet eger, har ref. utsagt, skärande ännu mera i förhållande
till sitt poetiska föremål; med glädje vill ock ref. erkänna de
förtjenster han funnit i detsamma. En viss mild innerlighet
och en ren känsla utmärker alltid Förf. hvarhelst man träffar
honom, och då härtill kommer ledighet i formen, och på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
