Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXXIII) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [31] Förslag till Straffbalk. Stockh. 1844, — om verkställighet af fängelsestraff Ib. s. å. — Förslag till författning om nya Strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall, jemte Underdånig Anmälan om Grundlagsförändringar och förslag dertill, ib. 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AB51
Härtill sluter sig en annan anmärkning. Nya Lagförsla-
et lemnar Domaren rättighet att inom vissa gränser bestäm-
ma straffet för ett brott efter sig företeende omständigheter.
De allmänna grunder, hvarefter straff skola mätas, uppräknas i
6 Kap. 4 8 — Der saknas likväl ett förhållande, som vä-
sentligen karakteriserar de brottsliges olika straffbarhet, nem-
ligen uppfostran. Väl eger Domaren rätt att afse gernings-
mannens större eller mindre ”förmåga” att inse brottsligheten
af en handling; men barnet fattar skillnaden emellan rätt och
orätt genom känslan långt innan förståndet blifvit nog utbil-
dadt för att kunna inse den. Denna rättskänsla kan väckas
tidigt i barndomen och utvecklas genom uppfostran. Den
brottsling, som uppväxt ibland menniskor, hvilka både i ord
och handling gifvit honom goda föredömen, den som dagli-
gen genom exempel och förmaningar lärt, att man kan och
bör kufva sina lidelser och begär, han är otvifvelaktigt mera
klandervärd., än den, hvilken ända ifrån vaggan varit omgif-
ven af laster och brott, äfven om denne sednare skulle af
naturen ega ett bättre förstånd. = Visserligen kunde man in-
vända, att uppfostran är inbegripen under ”öfriga omstän-
digheter”, i sista momentet af den klaändrade lagparagrafen;
men Domaren bör ega stöd af ett tydligt lagstadgande, då
det gäller att döma en brottsling af så kalladt bättre folk. —
Vi tro derföre att Norrska Hriminallagen med skäl anvisat
Domaren att fästa afseende på uppfostran och äfven härut-
innan bar företräde.
Det andra undantaget från regeln att ställa alla lika in-
för lagen finnes i 11 Kap., som handlar om brott emot of-
fentlig myndighet. Lagförslaget af år 1852 gör ingen spe-
cifik skillnad emellan högre och lägre befattning i fråga om
ansvarsbestämmelsen för brott emot Statens tjenare under ut-
öfningen af, eller i och för deras tjenst. Skälet härtill upp-
gifves i motiverna vara, att ”det för allmän och enskild säker-
het är af högsta vigt, att en hvar, som förrättar statens tjenst
utan afseende på högre eller lägre värdighet dervid eger att
påräkna enabanda skydd, och att all den inverkan på gernin-
gens större eller. mindre straffbarhet, som derifrån må bärle-
das, kan af Domaren tagas i akt vid straffets mätande inom
de derför satta gränser”, hvarföre Rommitén också med det
gemensamma namnet embetsman betecknat alla organer för
statens tjenst. Till följd af framställda anmärkningar gjordes
likväl en skillnad i 1834 års reviderade text. Lagberednin-
gen har bibehållit denna och delat statens tjenare i två klas-
ser, embets- och tjenstemän, och stadgat särskilda straff-
bestämmelser för :brott emot hvardera, så att t, ex. miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
