Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXXIII) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [31] Förslag till Straffbalk. Stockh. 1844, — om verkställighet af fängelsestraff Ib. s. å. — Förslag till författning om nya Strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall, jemte Underdånig Anmälan om Grundlagsförändringar och förslag dertill, ib. 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
förtjenade bögre straff, ej ådöma mera än 2 års fängelsestraff,
för att derigenom slippa underställa sitt utslag. Förgäfves
må man klandra en sådan Domare för bristande samvetsgrann-
het. Underställningen är honom så tidsödande och förhatlig,
att han heldre uppoffrar sin öfvertygelse. ’”Besinnar man för
öfrigt, att protokoll i ransakningsmål, handlagda efter nya
strafflagen , måste blifva oändligt mera vidlyftiga, så vida alla
mildrande och försvårande omständigheter skola noggrannt be-
skrifvas, och att öfverdomaren ändock genom läsning af proto-
kollet, det må nu vara huru omständligt och väl skrifvet som
belst, aldrig 5) kan få en rätt föreställning om dessa omstän-
digheter, så finner man deruti elt ytterligare skäl emot under-
ställningens bibehållande. Någon annan underställning än den
2 Kap. 4 8: omnämner tro vi derföre ej vara förenlig med
nya strafflagens grunder.
Affall ifrån den rena evangeliska läran straffas enligt nu
gällande lag med landsförvisning. För nya strafflagen är detta
brott alldeles okändt. ;
; En ledamot i lagberedningen, Hr Professor Schlyter, har
med allvar och värma reserverat sig häremot. Han fruktar
för katholicismens och den smygande jesuitismens framsteg,
om de sålunda få fria händer att verka. Att lagen ej bör
med straff hota annat än verkliga förbrytelser, torde medgif-
vas af en hvar. Men olika öfvertygelse i religiösa ämnen och
ett öppet erkännande deraf, kan ej vara en förbrytelse; ty vi
skulle då bryta stafven öfver vår egen uppkomst och tillvaro
såsom religiös sekt. Straffbot för olika öfvertygelse kan ej
förklaras ur andra orsaker än religionshat och samvetstvång
eller ock politiska skäl.
Med de "sistnämnda åsyfta vi ej den enhet i statskyr-
kan, hvilken ofta nog anföres såsom en oskattbar fördel
för vårt land. Denna så kallade fördel torde vid närmare
betraktande förlora mycket af sitt värde. Man kan tvifla, huru-
vida ej olägenbeterna deraf äro större än fördelarne. Ar en-
heten ej allenast formell och ytlig utan äfven reel, då må
man ej säga något deremot; men fordrar den straffbhot för att
upprätthållas, då frukta vi att deraf endast följer sömnaktig-
het hos lärare samt köld och likgiltighet hos åhörare. Så-
dana straffhot likna murar, bakom hvilka soldaten förvekligas
och insöfves i en vådlig säkerhet. Det sånna modet, den sanna
tillförsigten bryter nu alla murar och kämpar på öppna fältet.
Tänkaren må döma, om detta är förhållandet i vårt land.
+) Vi tro att jury är den bästa domaren öfver dessa omständig-
heter samt öfver de mål; der half bevisning är åstadkommen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
