Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXXIII) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [36] Braun, v., Bror. Poetisk Kalender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
ligt, utlofvat. | Först efter dess tillkomst blir tillfälle att
döma om poemet i dess helhet. ”Konstapeln, berättelse”
slutar boken och upptager ej fullt dess hälft. I denna be-
rättelse skildras en heroisk qvinna, den tältlifvet och krigets
mödor och faror afklädt alla könets svagheter och gifvit åt
hennes väsendes hela yttre en pregel af karlavulenbet, men
lemnat henne tillräckligt qvar af könets egendomböhket. för
alt vara älskvärd äfven som qvinna.
Flera hafva klandrat v. Brauns sångmö, under det likväl
de: flesta med uppmärksamhet och nöje lyssnat till hennes to-
ner. Saken synes vara den, att man i vår kritiska tid mera
fäster sig vid formen än vid andan, möjligen ock ej nog skil-
jer mellan olika former eller erkänner de särskilda slagen.
Hjeltedikten fordrar ju en annan form än visan. Ja! en form,
som i sig sjelf icke är vacker, kan med afseende på innehål-
let, vakt den betingas, vara god; och om detta är godt i
konstnärlig mening, är ju älvan! forsen i samma mening vac-
ker. Detta må vara erinradt med afseende på en viss klass
af v. Brauns sånger.
Man har klandradt v. Braun för burleska uttryck, som
dock merändels, der de förekomma, synas egentliga för tan-
karne. Att burleska föreställningar äro ästbetiskt möjliga när
andan är ren, erkände man dock fordom. Visserligen är v.
B. ofta yr och förflugen, framförallt väger han ej noga sina
uttryck på den s. k. anständighetens guldvigt, hvarföre också
en hvar gerna må tveka att inom en krets af fruntimmer upp-
läsa ett häfte af denne skalds sånger, innan han sjelf hunnit
genomgå detsamma; men på botten af v. B:s fantasi, om man
med: fantasi menar det innersta af menskliga väsendet, ligger
ingenting orent, än mindre lösaktigt; derom förvissar, tvärt-
-emot enskilda uttrycks och ställens skenbara vittnesbörd;
totalintrycket af hans sånger. Atminstone har ref:s öfverty-
gelse derom, byggd på detta iatryck, varit så fast, att den
ej ens rubbats af vissa blad, hvilkas innehåll berättas bärflutit
från samma skaldeåder och som kringflyga öfver landet i af-
skrifter mellan nyfikna älskare och samlare af vissa kuriositeter.
Vid läsningen af v. B. dikter möter oss en frisk fläkt af
en god och manlig karakter. Man har i v. B. för sig en man,
som ser på menniskolifvet med erfarna ögon, som icke blott
vet, hvar flärd och Jumpenbet” hålla till, utan ock hvar brot-
tet och lasten ha sin gång, och som af vana vid verk-
ligheten förlåter mycket, beler mycket, hvad mången annan
heldre hårdt bestraffar; men det verkligt usla och fördömliga,
som ej erbjuder ämne för humor och skämt, undkoömmer ej
honom onäpst och utan brännmärke. Hans bjerta kan eldas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
