Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII (XXXIV) - Wahlström, J. Olof Skötkonungs dop. Kritik af urkunderna och kronologisk bestämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
495
till Sverige anländ, såsom Strinnholm bevisat? — Vi äro för
vår del fullkomligt öfvertygade derom; och tro oss kunna
med goda skäl ådagalägga, att Olof ej förr än år 1018 emot-
tagit dopet >). SE
Att Olof redan såsom ung, genom konung Sven i Dan-
mark, vunnits till någon benägenhet för (lndetoldomes ha vi
i det föregående ådagalagt. Ganska tvifvelaktigt är likväl,
om han då af tro och insigt, eller af andra bevekelsegrunder,
hyllat densamma. Att emellertid hans ställning länge icke
medgaf honom att öppet bekänna den nya läran, bör vara
tydligt. Han torde möjligen. hafva låtit primsigna sig för
att fritt umgås med både christna och hedningar; men att
genom dopets antagande uppenbare bryta med sina hedniska
undersåtare , hade han visserligen ej vågat förr än längre fram
i tiden, då Sigfrid, hvilken. säges hafva omvändt Hela Sve-
rige, hunnit utbreda och befästa den nya tron. Vi taga såle-
des för afgjordt, att Olof ej före, utan efter de verksamme
Engelske missionärernes ankomst, dristat taga ett så afgörande
steg. Vådan af att öppet bryta med hedningarne antydes ock
träffande af Dalin, som vid redogörelsen för Olofs dop, hvil-
ket han låter ske år 1001, yttrar: ”Detta Olofs verk gaf till-
känna ett bjeltemod, som till den tiden varit sällsynt.
Konungarne hade gerna af klokhet ej låtit märka sina
tankar, antingen; de varit christne eller hedningar.” Man
erinre sig huru det gick med. Olof Trätälja, som enligt in-
hemske författare” var christen och enligt Sturleson var trög
i offrande. Då en gång årsväxten slog felt, brändes han
till försoning åt. bhednagudarne ""), På denna händelse synes
Xx) Wieselpren gissar, att Sigfrid ej kommit från Vorlk; såsom
förmäles i legenden, utan att detta är en felaktig afskrift: i stället för
Cork, ett af de Irländska småriken ; som nu innehades eller nyligen
innehafts af: en Skandinavisk kungagren. Vid denna tid voro: Lodbro=
kidernas: ättlingar uti Irland Christna, och kunde väl ej Ha förgätit;
hvarifrån deras fäder kommit, samt önskat sända dem en missionär.
-Milred, Sigfrids: kunglige gynnare, är ett namn; som träffas hos Spxen-
gel - Bromton, Jfr Ny Smål. Beskr; I, 054, d27, 543.
++) Hvilket skedde vid Upsala, ej i Vermland; SR år 800,
ej vid år 600, Äfven häri förtjena Johannes Magnus och synnerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
