Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII (XXXIV) - Wahlström, J. Olof Skötkonungs dop. Kritik af urkunderna och kronologisk bestämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 -
dop blifvit tillagdt Sigurd, Hvilkön varit för Isländarne känd,
då de deremot om sjelfva dopet ej vetat något. annat, än att
det blifvit förrättadt af en Sigfrid, den de, af ofvan angifna
orsaker, lätteligen kunnat förblanda med den bekante Sigurd,
hvilken destutom nära nog samtidigt predikade i Sverige.
Men — invänder troligen den läsare, som behagat följa
oss i dessa undersökuvingar — tillåta de historiska appgifterna
om denna tid, att Olof Skötkonungs dop får anses uppskjutet
ända till år 1012"), före hvilken tid Sigfrid ej kan vara
kastade ändringar, än andra länders samtidiga, mestadels på Latin
författade, urkunder (såsom äfven Sigfrids-legenden är). Det var na-
turligt, att, sedan Christendomen hade bland Isländarne väckt en ve-
tenskaplig anda, deras lands och deras förfäders historia skulle fram-
för allt hänföra dem; det smickrade deras fosterlandskänsla att sam-
manknyta den med de folks och bjeltars, hvilkas värf blifvit förherrli-
gade genom så stora skalder och häfdatecknare; Vid sina historiska
skildringar begagnade de sig af modersmålet: dels efter deras förste
lärares, Angelsachsernes, exempel, hvilka redan sedan längre tid hade
nyttjat sitt modersmål vid skriftlig framställning, dels emedan bland
sjelfva presterna och de lärde bekantskapen med latinska språket ej
var särdeles djup. Härvid förekommer äfven den omständigheten, att
de fleste isländske andlige utgjordes antingen af infödingar eller af En-
gelsmän och Norrmän, ej, såsom i andra länder, af Italienare och
Fransmän: man finner också, att öfverallt, der intet fremmande eller
Romerskt) bildadt presterskap förefanns, modersmålet tidigt blef be-
gapgnadt, t. ex, i Ryssland. Men historiographien led häraf det men,
att en snängd utsmyckningar, interpolationer 0, s. Vv. uppstodo. Hvarje
afskrifvare var i tillfälle att göra tillsatser och ansåg sig dertill be-
rättigad : man ser det hos Nestor; och äfven de isländska historieböc-
kerna, t. ex. Sturlesons, hafva af sednare kopister blifvit utvidgade
med grundlösa och fabelaktiga tillägg. (Jfr Torfeus, i ett bref till
Sperling: Torfeana 145). I tidehvarf; då begreppet om litteratur-
och kulturhistoria ännu ej vaknat, ansåg man sig göra efterkommande
en tjenst härmed och afsåg endast ämnet, ej koloriten eller en skrifts
ursprungliga habitus. Man erinre sig huru ännu den lärde Stiern-
hielm utgaf Vestgötalagen! Vi hänvisa för öfrigt i detta afseende till
vår teckning af Rihs i Biographiskt Lexikon.
+) Konung Sven Tveskägg i Danmark, hvilken Sigfrid besökte på
sin färd till Sverige, lefde bevisligen till år 1014, ehuru Isländarne
orätt låta honom aflida redan 4009. Sigfrid kunde således ej sednare
än 1014 komma från England. Enligt legenden begaf han sig först
till Värend; och ej förr, än han der såg sitt utsäde blomstra, begaf
ban sig till Olof Skötkonung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
