Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII (XXXIV) - Wahlström, J. Olof Skötkonungs dop. Kritik af urkunderna och kronologisk bestämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
Enligt denna åsigt skulle äfvenledes både Sturlesons och
Adami framställning af Olof Skötkonung kunna ”qvarstå och
förbindas. — Epoligt Sturleson lefde Olof Skötkonung i osämja
med Olof i Norge, hvilken ett starkt Vestgötaparti gynnade,
hotande att förjaga Olof Skötkonung och hans ätt från Sven-
ska thrönen. För att förekomma detta, förmådde Upsvearne
Olof Skötkonung att vika för sin son Anund och lemna denne,
om ej bela thronen, åtminstone plats på densamma. Enligt
A4damus är Olof ifrig christen och såsom sådan illa ansedd i
Upsala. Sonen Anund är fogligare, och blir af denna anled-
ning föredragen framför fadren, som drager sig undan och
vistas i Vestergölland. Man ser, att sålunda kunna begge
uppgifterna förenas och gifva ljus åt hvarandra, då de hvar-
dera frambålla en sida af saken. ; SS
Hvad namnet Jakob beträffar, så berättar Saxo och Jo-
hannes Magnus, att äfven Olof Skötkonung sjelf i dopet er-
höll detta namn. Hos äldre personer isynnerhet kunde dock
sällan dopnamnet göra sig gällande. Många lära ej veta eller
minnas, att Knut den stores christliga namn var Lamprecht.
För öfrigt bör ihågkommas, att dopet vid denna tid ofta
uppsköts, stundom till dödsstunden. Det fanns till och med
en särskild tid på året, då man helst lät döpa sig, nemligen
vid Påsktiden. Dessutom erinrar man sig, att icke alla Ans-
garii beskyddare antogo dopet. Och Constantin den store
döptes först under sitt dödsår, ehuru han länge lät bära den
korsfästes tecken före sin här. I öfverensstämmelse med dessa
exempel kunde äfven Olof Skötkonung uppskjuta sitt dop,
om han ock länge förut i sjelfva verket gynnat Christendomen.
Emellertid blef Olof Skötkonung från denna tid alldeles
omskapad. Han blef mild, tålig och vänlig mot hvar man,
till och med mot sin förre hufvudfiende Olof Haraldsson. Pen
omständlige Lagerbring yttrar: ”Olof ombytte helt och hållet
både lefnad och tankesätt, hvilket länder honom till en ut-
märkt heder, ty det är alltid berömligt att blifva bättre och
förståndigare. Och ju mera oväntad en förändring är hos
gammalt folk, ju mera högaktad är den. Och om alla ko-
nungar egt denna makten öfver sina begärelser, hade intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
