Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII (XXXIV) - Wahlström, J. Olof Skötkonungs dop. Kritik af urkunderna och kronologisk bestämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
Ty under denna allmänna villervalla var konungen öfver-
gifven af alla, utom af frenne åldriga och ediiiska vän-
ner, Arnvid, Thorvid och Freyvid. Med varm känsla för
forna minnen höllo sig dessa till honom och tänkte på de fa-
ror, som drogo sig killen nns öfver Upsvearnes höga ko-
nungaätt. De talade med bonom om denna ätt, ”den ypper-
sta i Nordlanden, ty den är kommen från sjelfva Gudarne.
Ej kan någon jemlikas med Upsala konung. Gäldom Gudarne
vår skyldiga tack, att så bittills bafver "varit, ty de bafva
länge här låtit se sin omvårdnad för dem, som af deras ätt
komne äro, ehuru man denna tro nu förlägga vill.” I
dessa sista ord finna vi en mild förebråelse mot Olof för hans
nyligen försiggångna dop och ett försök att genom fädrens
gudaminnen locka honom åter.
De tre männen begifva sig sedan sill folksamlingen. Här
var Lagman Edmund från Skara — misstänkande skrymteri
vid konungens dop eller hans oförsonlighet med Edmunds
vän, Olof Haraldsson i Norge, eller ledd af begäret att för
alltid rycka rätten till konungavalet ur de hedniska Svearnes
händer — särdeles verksam, och utropade, att den som bäst
synes till konung fallen må väljas, ehvad han är af höfdinga-
ätt eller ej. Men Freyvid genmälde: Ej viljom vi Upsvear,
att konungadömet skall gå ur de forna konungarnes gamla
ätt m. m., hvari menigheten med stort bifall instämde. Då
framleddes konungasonen Jakob och vardt honom gifvet kunga-
namn. Vid namnet Jakob studsade de hedniska Svearne och
kändes ej vid detta namn, utan kallade honom Anund. Så
förtäljer Sturleson. Men våra äldre inhemska berättelser med-
dela den långt sannolikare uppgiften, att prinsen från födseln
hetat Anund. Ty buruw skulle Svearnes förvåning öfver nam-
namnet Jakob kunna förklaras, om han ej helt nyss förut,
dem ovetande, i dopet erhållit ett sådant. Någon annan
grund till deras obekantskap med thronföljarens namn kan väl
ej rimligen antagas. : Hade prinsen från sin späda ålder hetat
ob, hade detta namn ej kunnat hos folket väcka en sådan
vändran. Detta tyckes Sturleson hafva förbisett, ehuru vi
"just genom hans berättelse kunna med sannolikhet Sar till
ett sådant förhållande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
