Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII (XXXIV) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [42] Franska Revolutionens historia i sammandrag efter Thiers, af W. Tham; Napoleon, Konsulatets och Kejsardömets historia af Thiers, öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
Den bildning, som Christendomen skapade, var väl i begyn-
nelsen icke alltid gynnande för klassisk litteratur. Cicero kal-
lades en blind hedning, och ytterst få kände, ännu färre vär-
derade de gamles vetenskap och konst. Det var väl ofta en
blott tillfällighet alt deras skrifter räddades undan förstörel-
sen af Christen vidskepelse, som botade dem från en sida
likasom Barbarernes råhet från en annan. Men kunnige och
bildningsälskande män saknades dock ej helt och hållet, och
det romerska folkelementet, särdeles i södra Frankrike. öfver-
lefde Frankernes bärjningar. Men för att återkomma till bi-
storien och dess förhållande till lifvet, så blef denna veten-
skap på helt annat sätt behandlad, när de nya folkens be-
drifter började upptecknas. Det var de Germaniska horderne,
som nu gjorde ’Europas historia, men desse horder kunde
knappt skrifva, och hela deras bildning låg i konsten alt med
rå kraft föra svärdet. Dertill kom att de spridde sig öfver
vidsträckta jordrymder, der de skingrades och lefde hvar och
q S
en för sig. Ett statslif fanns ej, blott enstaka bjeltebragder.
När stater började bilda sig och Carl den store försökte att
ordna sin monarki, blef det också ett bemödande att förvara
händelserna åt efterverlden. Detta skedde då i torra kröni-
kor, som skrefvos af munkar, Historien, som hos de gamla
upprullat lysande taflor, blef nakna konturteckningar, och
författarnes synkrets begränsades ofta af klostermurarne. Dess-
utom var medeltidens statslif en rörelse af feodalberrar emot
hvarandra, emot konungamakten, emot folket. Detta sednare
lefde dels ett undertryckt lif; dels kämpade det för sin mensk-
liga frihet och blott i städerna för den politiska. Men i alla
bandets var bildningen för liten och för mycket inskränkt
till de andliga, för att en bistorisk konst kunnat uppkomma.
Den äppvabnade först med ett förnyadt studium af de gamle;
då uppstod Machiavelli, en verklig bäfdatecknare med politisk
blick. Reformationen stadgade den fria forskningens grund-
sats, som först tillämpade sig på kyrkan, men snart sträckte
sina anspråk äfven till alla lifvels förhållanden. Folkens an-
språk på politisk frihet framträder såsom en protest emot den
enväldiga furstemakten, och i samma mån ett friare och mera
mångsidigt statslif under en sådan konflikt utvecklade sig,
blef äfven en ny möjlighet gifven för en mera lefvande bi-
storisk litteratur. Slutligen inträffade den största och blodi-
gaste tragedien, den Fransyska Revolutionen, som förde den
konstitutionella principen, — såsom Reformationens politiska
karakter kan kallas — till seger. Den herrskade redan i Eng-
land, också der betryggad genom en långoch blodig revolu-
tion; nu genomtränger den äfven det kontinentala Europas folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
