Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [2] Hazelius, J. A. Om Läroverksfrågan med afseende på skriften: Svenska Elementarläroverken och deras förbättring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tytikt ocfo politiskt bail seende svaga res belägenhet blir allt
1 oïj&Wgave. Patronema, — vi tage detta ord i dess vidsträcktaste
J aeniog och innefatta derunder alla dem, som icke egentligen
A irheW sjelfva, utan igenom förlagskapital, verkligt eller chi-
1 märiskt, intellektuelt eller materielt, lefva af andras arbete,—
! njata, fr&ssa, slösa och preja, och i följd deraf blifva arbe-
’ Urea ock hans barn allt blekare, trasigare och smutsigare,
saat hemfalla åt nöden, eländet och förderfvet. I ett sådant
/ förhållande har pöbel och pauperism sin, uppkomst, dessa för-
! störande elementer, hvilka sjuda i innandömena af den vulkan,
som nn botar att förr eller sednare öfversvämma Europas sam-
balien och mest af alla detta England, som skryter af den
vidsträcktaste politiska frihet och det största ekonomiska väl-
stånd ; men ändoek hyser inom sig det största armod. Det fir
detta olyckliga missförhållande, man vill afhjelpa genom en li-
beralare lagstiftning i alla dess grenar. Och delta bemödande
är ädelt och fosterländskt, det är kärlcksrikt och kristligt
och skall just derföre, såsom allt sannt godt, hära mycken frukt.
Jfeo skulie det ock förmå icke blott att hämma, utan ock att
otrota det onda!? Man får förlåta oss att vi högeligen derpå
tiiia. Sk länge som den starkare ledes af egennyltigu beräk-
ningar, anser makten, vinningen, njutningen för sitt och.de
sinas högsta, skola ingalunda de allravisaste lagar förhindra
honom att verka i denna lågt egoistiska rigtning. Så länge
den starkare vill förtrycka och lefver i den falska inbillningen,
att ban deraf kan draga något slags fördel, skall icke heller
( den svagare kunna undgå förtrycket eller af någon lag der-
! emot skyddas. Derföre måste hjertat så föradlas, att den star-
; kare icke vill söka sin fördel på den svagares bekostnad; men
j då äfven det ädlaste hjerta är bloltstäldt för frestelse utifrån
I och inifrån, måste afven förståndet så upplysas, att man tyd-
I /tgen inser, alt ingen, i hvad förhållande som helst, kan skada
I en annan utan att skada sig sjelf; att man förstår, att icke blott
staten , ntan hela menskligheten bildar ett så beskaffadt organiskt
helt, att om någon eller några lemmar, flere eller färre, för-
nämligare eller ringare lida, så lider det hela, och, om icke
det onda afbjelpes i tid, så förtäres detta hela och går sin upplös-
ning till mötes. Vi våga påstå, alt ett erkännande af detta är på
en gång det högsta målet för, och den ädlaste frukten af cn
sann upplysning och förädling. Åsigten har blifvit uttalad af
de ädlaste och visaste; den är den sanna humanitetens, ty den
ir Kristendomens. Nu kan det väl icke vara vår mening, att
ensamt skolan förmår verka för cn sådan förädling, hvilken, en-
ligt historiens vittnesbörd, hos de mest bildade folk varit en frukt
ef Familjen, Skolan, Kyrkan och Staten, hvilka verka så väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
