Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [2] Hazelius, J. A. Om Läroverksfrågan med afseende på skriften: Svenska Elementarläroverken och deras förbättring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gemensamt och öfverensstärainande, som hvar för sig på ett
eget och sjelfständigt sätt. Besinnar man, att «kolan emolta-
ger sina alumner ifrån familjen, och alt dessa åter ur skolan
utgå i lifvet såsom blifvande husfäder och män i kyrkan och
staten, så inser man lätt; buru liflig denna vexelverkan är, huru
ett förädladt familjelif skall göra ett godt förarbete för skolan,
huru skolan bildar för stat och kyrka och verkar tillbaka på
familjen. Familjen uppfostrar i egentlig mening; der är un-
dervisningen underordnad. Skolan undervisar, - men må aldrig
förgäta, att all sann undervisning måste vara uppfostrande, d.
ä. icke blott intellektuelt, utan äfven kristligt, sedligt och
äsllietiskt bildande, ingifva känsla för allt sannt, ädelt och
skönt, samt lust, kraft och mod att derför lefva och ver-
ka i kyrka och stat, bvilka åter i ett väl ordnadt sam-
hälle genom sina lagar och inrättningar taga vid och fortsätta
der skolan slutat. Härom vore mycket att säga; men detta
vare nog för att ådagalägga, alt skolans förfall måste blifva
förderfligt både för det allmänna och den enskilde. Här tor-
de någon fråga: hvilken känner icke allt detta förut? Må så
vara! Men har man ock rätt behjertat detta? Och om man
gjort det, skulle då skolan under sekler rönt så föga uppmärk-
samhet och så ringa uppmuntran, som nu skett? Skulle man
då sd hafva lemnat skolan oeh dess män åt sitt öde, utan att
se efter, livad som tilldragit sig inom dess väggar? Det år
först under de hegge sista decennierna, som man ieke blott
känt och erkänt, utan oek behjertat skolans betydelse, oeh som
de ädlaste män af alla stånd och klasser hafva tagit till ordet
i tal och skrift, vid offentliga och enskilda tillfällen, i folk-
församlingen och inom publiciteten, för att föra den betryckte
och vanlottade och i följd deraf, om äfven till en del ofortjent,
missaktade skolans talan. Det var i en mer eller mindre tyd-
lig käusla af skolans vigt. som 3:ne stånd, utan afseende på
olika åsigter och interessen i öfrigt, enstämmigt yrkade på sko-
lans reform. Man har kallat detta yrkande en blott opinions-
yttring af män. som både genom sin uppfostran oeb sin verk-
ningskrets icke kande ega tillräcklig insigt om skolans ställ-
ning eller grundad pröfning och domsrätt öfver b vad, som ar
densamma gugneligt eller skadligt. Med ett ord, det skulle
varit en opinionsyttring utan all betydelse. Denna sårande in-
sinuation emot 3:ne bela riksstånd och en fjerdedel af det fjer-
de, således emot mer än £ af hela svenska folkets ombud»
lemna vi för närvarande åt glömskan, såsom sjelf alldeles sak-
nande vigt och värde. Hvad åter sjelfva opinionsyttringen vid-
kommer, så måste vi erinra vederbörande, att den frambars af
män, bvilka dels höra till de mest bildade i,samhället, dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
