Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [3] Schröder, E. A. Handbok i Philosophiens Historia. Första bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hegels Ster oöfverträfflig i de allmänna öfversigterna, mister*
lig i exponerandet af vissa systemer, men, pl det hela taget;
mera en ledning till hans eget system, än en oväldig framställ-
ning af alla filosofiska fraktioner. Söker man na att hos
Marbach och Reinhold komplettera det hos de nämnde bri-
stande, s! afskräcker den förre genom sina likasom blott för
eget minne gjorda utdrag ur filosofernas skrifter, dä deremot
den sednare beröfvar de filosofiska tänkarne deras genuina form
derigenom, att han oftast öfversätter dem på sitt diffusa och
säftlösa, om ock klara språk.
Härmed är ingalunda vår mening, att utropa Hr S:s bok
såsom verkligheten af det ideal ; hvilket de ofvannämnde mä-
starne icke mäktat hinna; vi hafva endast velat göra Hr S.
den rättvisa^ att sammanställa honom med sina föregångare
och ej föra honom ensam till doms inför den förebild, som
troligen ännu långe skall blifva oupphunnen. Utan att således
utgifva förevarande handbok såsom någonting i sitt slag full-
ändadt, driste vi dock påstå, att den genom upptagandet af
nyare forskningar öfverträffar Asts och Rixners, att den för
sin opartiska hållning förtjenar att studeras jemte Hegels,
samt att den är lättfattligare, än Marbachs, och både djupare
och mera genuin än Reinholds.
De, som endast då anse sig hafva fält ett omdöme, når
de lyckats uppfinna något klander, skola utan tvifvel tillvita
Hr S:s arbete dels bristande lif i den egna öfvertygelsen; dels
ock saknad af ledighet och klarhet i föredraget.
I afseende på den förra synpunkten anse vi oss böra er-
inra, att man kan begagna filosofiens historia för att medelst
henne autorisera en egen åsigt, men att man ock kan lemna
åt läsaren sjelf att bestämma sig för någon af de hvarandra
motsatta systemerna och hufvudsakligen lägga vigten uppå de-
ras trogna framställning. Det förra gifver utan fråga färg åt
ett arbete, men förleder äfven oftast till en mängd ensidig-
heter; det sednare sättet gör deremot framställningen oftast
mera oveldig, men medför ej sällan matthet och vidlyftigbet.
Hvad åter beträffar den sednare punkten, så bar Hr S.
utan tvifvel större fördel af att sättas i jemförelse med de
Tyska skriftställarne i samma fack, än att bedömas efter de
fordringar på klarhet och behag i skrifsättet, som för några
tiotal tillbaka ställdes till en Svensk författare, och bvilka
lyckligtvis ånyo börja göra sig gällande. Har man förlikat
sig med de Tyska författarnes förutsättning af ett publikum
med öfning i abstraktion samt förtrolighet med det derstades
gängse filosofiska språket, så skall man icke finna Hr S:s bok
dunkel, utan tvertom jemfö^elsevis ganska klar och — såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
