Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [3] Schröder, E. A. Handbok i Philosophiens Historia. Första bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W\e läsare skall Unna — allt klarare, ju längre den fort-
Anfø. klosofiens historia, som med Tyskarnes djup oeh
förenade en Dalins, Leopolds, Rosensteins eller
MW framställningssätt, skall utan tvifvel Hr S. sjelf med-
ptvi rara något vida mera, än hvad han velat erbjuda åt den
Sreaska allmänheten; men då man nu på länge i filosofiska
årbeten ej ens ansett sig höra eftersträfva denna formens för-
träfflighet 9 då man dessutom håller till godo den äfven mest
barbariska formlöshet i Tyska skrifsältet, så vore det obil-
ligt att förkasta ett Svenskt arbete, der man ganska väl kan
skönja Förfrs bemödande att lösgöra sig från det ok, under
hvilket vi länge gått, vårt sköna språk, vårt klara och sunda
förstånd till en ej ringa skada.
Men huru strängt man än måtte döma i de nämnda punk-
terna, så skall, man dock ej kunna neka detta arbete den
stora förtjenslen, att upptaga alla, äfven de nyaste och mest
speciella forskningar, och dymedelst vittna om Förf:s samvets-
grannbet och flit, samt om en lärdom, som i vårt, i flera ve-
tenskapsgrenar hokfatliga land ej utan stora uppoffringar kun-
nat förvärfvas.
Vi öfvergå till en öfverhlick af innehållet oeh skola till
den lagga några anmärkningar.
Början sker med en inledning, som angifver ”begreppet,
indelningen och utgångspunkten” för filosofiens historia. ’Förf.
ans la 1er sig här hufvudsakligen till Hegel, från hvilken han
dock i en väsendtlig punkt afviker. Denna tänkare påstår —
såsom de fleste veta — att gången uti filosofiens historia är
alldeles densamma, som den ban i sitt system statuerat såsom
”sakens egen” och att således det historiskt första, andra,
tredje o. s. v. filosofemet äfven är det första o. s. v. begreppet
i filosofiens system eller — såsom en fransysk tänkare (Cou-
sin) lyckligt uttrycker saken — det logiskt första o. 8. v.
Emot detta påstående erinrar Hr S. (s. 4), ”att om fortgången
frln system till system ej endast är formell eller bestående
endast i reproduktion och ombildning af det lemnade materia-
let, ntan reel och positiv eller innebärande en oupphörlig ny-
skapning .... så kan den icke genom den blott logiska eller
metaphysiska begreppsutvecklingen uttömmas.” Vi förstå Förfis
mening, men frukta att den ej för alla är lika tillgänglig,
oek tvifla dessutom på, att den riktigt träffar den svaga punk-
ten i Hegels påstående. Det paradoxa i Hegels mening ligger
i hans förbiseende af tvenne sanningar, bvilka dock af ingen
il kraftigt som af honom blifvit framhållnc, ncmligen l:o att
vetenskaperna i deras början eller första uppkomst icke följa
taasma gång, som sedan de nått sin fulländning (6e Heg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
