Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [3] Schröder, E. A. Handbok i Philosophiens Historia. Första bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och for 8ln litenhet" osynliga delar. — Till dessa speciella
«kol kommer ock det mera generella, att då filosofien fortgår
hån det sinnliga till det andliga, frän det ytligare till det dju-
pare, från det skenbara till det sanna, så är det naturligt^
att liksom substansen i förstone antogs såsom materiel], så
borde den ock till en början fattas såsom hel och hållen verk-
lighet, alldenstund så val materien som verkligheten (det ak^
toella) närmast presentera sig för sinnena. Sanningen af den-
aa utvecklingsgång bekräftar sig dessutom ännu i dag; ty äf-
ven nu är det för materialisten snart sagdt omöjligt att fatta
materien i någon annan existensform än verklighetens allena.
Medgifves allt detta, så blir följden, att Anaximander,
då han antog en ursprunglig mångfald, icke kan hafva tänkt
sîg denna mångfald såsom potentiell; utan nödvändigt måste
hafva föreställt sig dess urtillstånd under någon annan form.
Ock dfi det kan statueras såsom en regel, att de första för-
söken, uti hvilken vetenskap som helst, måste hafva varit yt-
terst barnsliga, så ligger ingenting emot den utsagon af Ari-
stoteles, att Anaximander fattat den oändliga mångfaldens ur-
tillstånd under formen af en blandning (piy/uct). Tvärtom för-
likar sig dermed bäst den andra allmänna utsagon om honom,
att han förklarat tingens uppkomst genom "det likas förening
och det olikas söndring", alldenstund denna förklaring i sjelfva
verket ju ir heskrifningen på den föllningsprocess, genom hvil-
ken olika beståndsdelar framgå ur en genom blandning sken-
bart enartad materia.
"Villigt medgifva vi, att Ritter ej med rätta ställer Åna-
ximander tillsammans med Empedokles och Anaxagoras; men
deremot synes oss Braniss antagande af ett antithetiskt förhål-
lande mellan Thaïes och Anaximenes å ena sidan och Anaxi-
mander å den andra sprida en klarhet öfver dessa första filo-
sofemer, som man i andras uppfattning af dem saknar. Ty
man uppmärksamme blott på, huru otillfredsställande i allmän-
het svaren blifva på den frågan, hvarföre Anaximenes från sin
föregångare väl upptog oändlighelshegreppet, men icke desto
mindre fastsfod vid antagandet af ett enskild t, sinnligt ting
såsom substans! Denna fråga hesvaras i Braniss anda så, att
Anaximenes, då han en gång placerat sig på Thales’ linea, d.
v. s. då han med honom antagit ett enkelt och sinnligt ämne
(element) till substans, väl kunde åt Anaximander inrymma
dels substansens oändlighet, dels dess mera andeliga beskaffen-
het (loft i stället för vatten), men deremot omöjligen frångå
•atagandet af något bland de gifna elementerna, emedan ban i
•ådant fall hadc måst antaga blandningen af dem alla eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
