Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [5] Palmblad, W. F. Läsning för bildning och nöje, Månadsskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
interesse”, m. m. bvarom lasaren torde erhållit underrättelse
genom den i allmänna bladen synliga prenumerations-aumâlan.
Hvarje vän af den fosterländska litteraturen ocb själsod-
lingen måste med glädje och välönskningar helsa ett företag
med s& lofvande syftemål, och söka efter förmåga bidraga till
dess lycka och framgång. De män, som nämnas såsom red:s
biträde (Proff. Atterbom, Bottiger, Fahlcrantz, E. A. och J.
H. Schröder, D:r Wieselgren m. fl.), äro eller börä åtminsto-
ne vara en borgen för det angifna ändamålets uppnående. Mot-
svaras härvid den bildade och bildningssökande allmänhetens
rättmätiga anspråk och förhoppningar, så skall utan tvifvel
företaget vinna bifall och småningom i många riktningar ut-
veckla frukter af högre bildning och ädlare nöje.
Det är dessutom som sig bör och ej utan betydelse att
uppslaget härtill utgår från Universitetet, som är eller bör
vara såväl den vetenskapliga forskningens, som den högsta bild-
ningens utgångs- och medelpunkt inom fäderneslandet. Men
ökar detta förhoppningarna, så ökar det äfven anspråken.
Hef. vill härefter kasta en blick på månadsskriftens l:sta
häfte, angifva dess innehåll och dervid göra en och annan an-
märkning.
Carl den Tolfte. En akademisk föreläsning (Episod ur
Föreläsningar öfver Svenska Vilterhelens Historia) af Atter-
bom (sid. 1—27).
Svenska nationen, heter det i fredens tidehvarf; är före-
trädesvis en krigisk nation. Det vore lätt att visa, att hon
äfven är något annat, att -den ära, som är för mer och bety-
delsefullare än krigarens, är henne långt ifrån främmande. Som
typ af en svensk krigare har man ej utan skäl framhållit Carl
XII. Bländad af glansen från hans bjelte-ära, och döfvad af
hans bragders dån, säges man alldeles förgätit eller ej vela nå-
got om; att han äfven har väl grundade anspråk på den ära,
som är, åtminstone i inre mening, varaktigare oeh högre än
blotta krigarens. Det är väl på förutsättningen af denna för-
ment allmänna okunnighet, som Förf. af ofvanstående föreläs-
ning grundar sin förtjenst af den ”upptäckt”; att Carl XII var
något annat än en ”rå soldat”, hvilket sistnämnde man säges nu
”halftannat århundrade” envist fasthållit. Alt Förf. likväl här-
vid utgått från en alldeles ogrundad förutsättning och kommit,
i följd bäraf, att lägga en; minst sagdt, besynnerlig och nog
stor vigt på sin ”upptäckt” såsom sådan ; skall Bef. för-
söka att bevisa.
Låtom oss först kasta en blick på våra Läroböcker i Svensk
Historia. Bruzelius och Ekelund blotta företrädesvis kri-
giska sympatier, och tyckas dervid ega föga eller intet sinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
