Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [14] Börjesson, J. Erik XIV. Förra afdelning. Sorgespel i 5 akter. 2:a uppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cod och geiligeB’ »ess g8ng är rask ock naturlig; det korta
sainla\et är digert pa motiv fö,, klifvantle handling. Deremot
avnes oss s*s,a ,W^eri mindre lyckad, helst sista seenen,
de\a genom teckningen af je berrar kland adeln, hvilka voro
verksarnaiast vid katastrofen, ock kvilka skildras såsom oför-
klarligt vilda ock råa, dels genom en annan omständighet,
hvarpa vi något längre fram skola fästa uppmärksamheten.
Vi ga nu till några anmärkningar öfver den form, kvari
konststycket framtrådt. F ormful landningen är så vigtig, dels
derföre, att först genom densamma idéen kommer till sitt san-
na uttryck, dels derföre, att konststyckets lifslängd deraf be-
ror. Man säger väl, alt ett sannt konststycke är evärderligt,
men delta är, om man måhända kan undantaga fallet med
plastiken, arkitekturen ock målarkonsten, ett omdöme, som ej
är sannt utan inskränkning. Poesien åldras ock kyter form
efter tiderna, emedan språket ock föreställningarna förändra
sig, hvilket ieke är fallet med t. ex. den konst , som syssel-
sätter sig med afhildningar af mcnniskogestaltcn. Men det
poetiska alstrets varaktighet är dock större och mindre; ock
ju fullkomligare språket, ju klarare uttrycken, ju sannare ock
mera träffande bilderna äro, desto längre bibehåller sig konst-
stycket lefvande, nemligen för den större bildade allmänheten,
fv inom litferafurbistorien och infor den lilla kretsen af lärda
läsare bibehåller sig ett snillrikt alster evärdeligt, älven om
dess konstform är mindre fullkomlig. Ett sådant alster ined
konstfulländning skiljer sig i afseende på sitt öde från ett
dylikt alster, hvars form är ofullkomlig, deruti, att, då i
det förra det genialiska innehållet liksom utbrytes och omge-
staltas, det sednares form deremot blott, att så säga, reno-
veras, men föröfrigt hihehålles oförändrad, eller med andra
ord, det förras innehåll kan ingå i en ny konstprodukt och
derigenom anses försvinna, det sednare förnyas genom öfver-
sitt ning. Så fortlefver Niebelungenlied äfven för den Tyska
bildade allmänheten i öfversättning, så skall svenska Fritkiofs-
sagan en gong komma alt forllefva.
Författaren bar för det mesta begagnat den femfotade el-
ler balfsjettefotade jamhiska versen. 1 svenskan är väl ej ännu
de metriska och prosodiska förhållandena så stadgade, att icke
den ene eller den andre kan utan särdeles klandervärd till-
ttagsenhet tillåta sig åtskilliga friheter på försök, under afvak-
tan af ett laghundnare skick. Men bestämdt omöjliga inuti
en jambisk vers anse vi följande bruk: ”välmening” *), ”«ipp-
fcälla”2), ”hämndgirig”3), ”äflöeka” 4), ”bökslafven” 5). Sådana
M Pag. I vers. 15. *)S4,24. 3)2*5,11. *) 56, 4. *)4*5,!8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
