Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [14] Börjesson, J. Erik XIV. Förra afdelning. Sorgespel i 5 akter. 2:a uppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9ft
Hadc konungen med denna krans symboliskt betecknat
prinsessans egande, så hade orden haft något att betyda. Men
alt konungen ej så menade, visar sig tydligt litet längre fram.
Deraf följer, att med kransen menas ingenting annat, än den
betydelselösa prydnaden oeli utmärkelsen för stunden och fe-
sten. Förf. har således, ehuru med ganska vackra ord, låtit
konungen säga ungefär delta: om jag just icke afslår åt Sture
allt, så afslår jag dock — ingenting.
Förf. har tillåtit sig — hvad visserligen en oeh annan o-
felbart genialisk konstnär före honom sig tillåtit — alt sam-
manblanda förhållanden, som tillhöra olika sinnen. Han sä-
ger till exempel:
”1 evig ungdoms ljusa hpnungsdar.” i)
Slutligen förekomma betraktelser och uttryck, som icke
rimma sig i ett sorgespel, som b vilar pä grunden af ett prote-
stantisk-kristligt tingens betraktelsesätt. Det beter:
vet, att ner
Uppå allt lyckligt, på det stora, höga,
De höga makters stränga, skarpa öga
Med afutidsfulla blickar städse ser/1 t)
Il vilka makter #ro dessa? — Pfi ett ställa säger prin-
sessan Cecilia:
pflöge gudar ur det höga
Skåda med Affindsamt (!) öga
På hvad jorden sällast har.” *)
Delta mylhologiska betraktelsesätt ma gerna användas än-
nu i dag, der ren lyrik kommer i fråga; men inom dramati-
ken skulle Ref. näppeligen anse dess användning möjlig och
tillåtlig.
Det återstår att korteligen sammanfatta ett slutomdöme
öfver delta dramatiska alster. Yri delc den allmänna menin-
gen, att arbetets egentliga och förnämsta förtjenst ligger i de
många lyckade lyriska partierna, ehuruväl ej nekas, alt det
till plan ocb inrättning är öfverensstämmande med dramatikens
och scenens fordringar, hvarr det, utom genom en i allmän-
het högre och starkare tonart, öfverträtfar v. Beskows arbete
af samma titel, hvilket åter, alt ej bedöma dess öfriga för-
tjensler, i stilens jemnhet, bildernas säkerhet och måhända
äfven. genom eft noggrannare iakttagande af metrikens och
prosodikenä fordringar står framom. Att Börjessons Erik den
fjortonde ej blott på enskilda stallen, utan äfven i ton och
g£ng,.i tqtrkarnas- art och ett visst reflexionens schema, att vi
2) 22, IT—20. s) 97, 18-20.
4) Sid. 39 vers. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
