Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [20] Nordstjernan. Vitterhetsstycken och Poëmer af Afzelius m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
Afzelins har fatt sin plats främst i de vî 11 re männens
le<). Han har skattat till samlingen med några andeliga sån-
ger, benämnda med den gemensamma titeln af ”Lidandets vak-
ter.” Det tyckes som skulle hvad han lemnat såsom hidrag
till ”Nordsljernan”, endast vara en del af en större samling,
hvaraf fortsättning vore att vänta. Här förekommer ”första
sangen*’, ”Gethsemane”, fördelad i sju afdelningar. Det sista
poemet är ett särskildt, ”på Prinsessan Eugenias confirmalions-
dag.” Afzelii sångmö är tillräckligt känd; om dessa sånger
är således tillräckligt att anmärka, alt de äro vackra och ho-
nom icke ovärdiga. Emedlrrlid är han lyckligast i visan, i
det ska/deslag, som förekommer i hans cvärdliga vi\eckens
Polska— Afzelius slutar sitt hidrag med en liten berättel-
se, den han kallar ”kanske med nästa post!” Historien är en
af de ”tusende och en” om tvenne älskande bjertan , som åtskil-
jas af ell ohlidt öde, dervid kärleken, det himmelska i det
jordiska, hämnas sin kräukta rätt med förstöring af timlig
glädje oeb — tillvaro. Berättelsen slutar med ett slags epi-
sod om den ädle menniskovännen Pehr Aron Borg, om hvil-
ken personlighet man tacksamt känner sig påmind. — Härpå
följer en lyriskt-episk sång, ”en berättelse från Lappland”, af
Frans Michael Franzén. Redan porträttet väcker rörelse. Man
ser framför sig den åldrige mannen med det kända draget öf-
ver ögonen, mera djupkänsligt än djupsinnigt, mera vittnande
om en Jjuft svärmisk fantasi, än tänkarens förståndsskärpa.
Det är porträttet af en skald, öfver hvilkens anlete liggeren
alldeles egen dager af oskuld, mildhet och, att så säga, af
Jen djupaste humanitet.
”Eu berättelse från Lappland” är också en kärlekshisto-
ria. Det visar sig, alt äfven upp till dessa bygder, der den
högsta enkelhet i seder, de mest få behof, och belåtenhet
med en fattig naturs karga skänker i allmänhet herrska och
höra herrska, den orätta mammons dyrkan understundom för-
irrar sig. Fattigdom och rikedom äro ting, på hvilka vid äk-
tcnskapskontraklers afslutandc göres afseende äfven i det torf-
tiga, aflägsna Lappland. Men «1er, såsom annorstädes, visar
skalden, är det ej ungdomen, ulan de gamla och förståndiga,
som taga så dar» t i beräkning. Dock äfven der, visar skalden
tillika, finner försynen understundom för godt att göra ett
utrHe unga älskandes ”oförstånd.” De ekonomiska heräk-
liagMM slä feit, och de gamla upplysta få sina visa näsor för-
Äfven den Lappska ”Maria” lyckas slippa den stygge enk-
liigen "önne”, och får sin älskling ”Thore” till make. Denna ly-
rûkl-epiëka berättelse är vacker och intagande. Måhända tillåter
Fitr.II. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
