Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [21] Holmboe, C. A. Sanscrit og Oldnordisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dragit Malayiska och Polynesiska språken, ehuru med foga
framgång, inom kretsen af sina språkjemförande undersöknin-
gar, men utelemnat Isländskan. Af yngre Tyska språkforskare
torde man i detta afseende ej böra vänta mycket, emedan den
unga germanismen med en viss förnämhet tycks se ned på de
beslägtade folken med deras språk och institutioner, såsom
blott obetydliga och föga uppmärksamhet värda species-afvl-
kelser från sina egna.
Men det förhåller sig helt annorlunda. Utom det att Is-
ländskan eger en oändligt rikare litteratur än Gotbiskan eller
dep hos oss vanligen så kallade Moesogöthiskan, har den för-
ra, genom folkets aflägsenhet, lättare bibehållit sig i sin ur-
sprungliga gestalt, då man i det sednare språket kan spåra ett
visst inflytande af de klassiska. Och i afseende på sjelfvä
ordförrådet eger äfven en anmärkningsvärd omständighet rum.
Man finner i Sanskrit vissa schichter eller aflagringar framträ-
da tydligare än i något annat bekant språk. I dess sednare
stadium visar det närmast förvandtskap med de klassiska, i
dess äldre tillstånd ådagalägger det mera slägtlycke med dfe
gothiska språken. Till denna allmänt medgifna anmärkning
vill ref. foga en annan, likväl utan anspråk på ofelbarhet. Det
gifves neml. I de äldre och yngre nordiska språken så många
ord, hvartill man icke i de beslägtade finner något motsva-
rande, niée i Vedas, särdeles Rigveda, det äldsta minnesmär-
ke af Indisk litteratur, som kommit t ill oss, träffas vokabler9
som dermed visa en förvånande frändskap. Ref. vill såsom
exempel anföra nd, alldeles motsvarande vårt svenska ”nu’%
enstaka former af kri9 göra, sthula, hvars äldsta form, enligt
analogien, bort heta slhum9 == ”fast” eller ”stor”, o. fl. a.
Skulle denna anmärkning, som Ref. föröfrigt framkastar blott
såsom en flyktig bypotbes, genom en stor mängd exempel
kunna bekräftas, så läte deraf sig sluta, att våra förfäder ti-
digare än de öfiriga gothiska natiouerna utvandrat ur det asia-
tiska hemlandet.
Att i alla händelser Sanskrit måste erbjuda rikt utby-
te för studiet af vårt fornspräk är onekligt, och ingen är
närmare att derom döma än vi nordkoar sjeltve. Det är der-
före en glädjande företeelse, att en man med så utmärkta ia-
sigter i Isländskan och sä omfattande språkstudier i allmänhet;
som Prof. Holmboe, egnat, sedan många år tillbaka, sina le-
diga ögonblick åt en dylik sammanställning. Ofvan rubrice-
rade arbete lemnar af dessa forskningar ett interessant prof-
stycke. Hvad möda, hvad ihärdighet, hvad skarpsinne erfor-
dras för dylika arbeten, anar ej lätt den, som ej dermed sjelf
befattat sig. Detta arbete är att anse såsom prospekt till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
