Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [22] Hofacher, L. Predikningar för alla Sön- och Högtidsdagar. Öfversättning af L. W. Löhman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bvsrje läsare, i den mest olika andeliga belägenhet, kan ti
uppfattas och tillämpas, att det finnes skrifvet enkannerligen
till honom; — icke gagne lig t, ty väckelserna, om de allt
for ofta och vidlöfligt upprepas, utan att genast åtföljas af
nödig anvisning, hvad den uppväckta kar att göra, kunna
slutligen hafva en verkan, alldeles motsatt den åsyftade, och
om äfven den fromma rörelsen aldrig så länge kunde under-
hållas, så skall den dock icke ensam leda till målet. Något
sådant har väl icke heller författaren föreställt sig. För sin
tanke har han troget fasthållit det föresatta ämnet, men i sin
ifver att bereda detta ingång hos ahörarne, har han ieke eg- *
na t nog tid och uppmärksamhet åt dess fullständigare utveck-
ling. Så t. ex. då tron af handlas, framställes varmt och efter-
tryckligt otrons fördömelse och osalighet för tid och evighet
samt de troendes salighet och glädje i Gud; men hvad tro
egentligen är, huru man skall komma till tro, hvilka trons
kännetecken äro, huru man skall bibehållas och styrkas i
tron, och bära frukt i ett nytt lefverne, allt detta vidröres
antingen alltför ofullständigt eller varder alldeles förbigånget.
Och så kan icke en läsare, som allvarligt frågat sig, hvad
han bör göra för att få evinnerligt lif, känna sig tillfreds-
ställd. Fastmera skola sådana predikningar, äfven om’ de
uppröra honom, lemna efter sig mycken tvekan dch tomhet.
Dessa brister skulle visserligen bäst afhjelpas igenom ett fli-
tigt bruk af bibelordet, men äfven dertill gifvas sällan upp-
maningar, och der dessa gifvas, åtföljas de Icke af någon ut-
förligare anvisning till ordets rätta bruk. Då en sådan an-
visning icke gifves i de predikningar, som uttryckligen handla
om ordet, t. ex. för 5:e sönd. i ad ventet, 5:e och 6:e sönd.
efter påsk, så torde man kunna taga för afgjordt, att den i
öfrigt skall sökas förgäfves.
Till en början ansåg ref., att ’opartiskheten fordrade, att
de utan all inskränkuing lofordande omdömen, som meddelas
i företalet, skulle komma äfven till deras kännedom, som icke
ega denna predikosamling, på det de icke skulle bchöfva lita
på ref:s ord allena. Då nu åter ref. vågat falla ett omdöme,
som i ett vigtigt fall skiljer sig ifrån den värde författarens
till förordet, och månge utmärkte tbeologers, skulle detta
måhända synas både förbastadt och lösligt, om det icke när-
mare motiverades. Det skulle icke heller hlifva svårt att for
en sådan bevisning hemta bilagor ur hela samlingen. Då lik-
väl tid och ntrymme icke medgifva detta, bedje vi läsaren
med oss genomgå en predikan. Vi välje dertill den för 2:a,
sönd. e. påsk, för att visa att denna predikan, ehorn utmärkt
af mycken värma och innerlighet, likväl icke är fullt tillfreds-
ställande för dem, som behöfva en vägledning till tron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
