Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [10] Wieselgren, P. Sveriges sköna litteratur. En öfverblick vid akad. föreläsningar. Första delen: Kyrkans sköna litteratur. Förra häft. andra upplagan, öfversedd och förbättrad - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Upsala fcan kallas ett kyrkomöte, helst deri äfven dello g o Ri-
kets Aâcl 9 Adçlsman och Borgare. Under de religiösa, stridig-
heterna, som längre fram väcktes af Matthiæ och Terserus, be-
gärdes fjörgäfves en nationalsynod*); regeringen afdömde sjelf .
sådana frågor. Förslagen till 1686 års kyrkolag granskades
af verltfsligc embetsmän, hyaribland Lindskiöld. Mot densamma,
framställde förgäfves vid den följande riksdagen presteslåndet
inånga anmärkningar. Kort efter kyrkolagens utfärdande för-
böd deremot den enväldige konungen dço benämning af Çon-
sistorium Hegni, som förut tillkommit det vid riksdagarne för-
samlade presteslåndet. Men att utan kyrkomöte stifta kyrko-
lag och utgifva andra i kyrkans väsende ingripande författ-
ningar, det är att i protestantiska länder tillerkänna konungen
större andlig makt; än påfven till vallat sig i kalliolska länder;
ty den sednare, bar de jure alltid erkänt kyrkomötets supre-
mati; om han än kunnat på detsamma de facto inverka.
Tillfälligheten gjorde, att enväldet hos oss ej lilef våd-
ligt för de religiösa angelägenheterna; ty Carl XI nitälskade
för kristendomen och, såsom Förf. sid. 195 yttrar: "han
hade spännt bågen för starkt emot aristokratien för att drista
Ifita «len minsta skugga af irrlärighet falla på sin spira", be-
gagnande ock prester^a emot adeln; liksom Gustaf L adeln
mot presterna, enligt den gamla regeln; divide ct impera.
Öet kunde således icke falla Carl XI in alt, likspm kejsaren
i Çhina, förbjuda kristendomen i sitt rike eller aptera kyr-
korna till moskeer eller pagoder, i fall det ej mera behagat
honom att göra dera till magasiner, kaserner eller cellfängel-
ser; men det har likväl varit en inkräktning hvarje gång re-
gionen rörande lagar blifvit utgifna ulan kyrkomötesbeslut,,
hvilka det endpst tillhört regeringen att sanktionera och pro-
mulgera. Sådana författningar liafva ofta varit stridande emot
Guds ord eller åtminstone mot kristendomens anda, såsom t.
ex. den om uppenbar kyrkopligt, som fått en juridisk i st. f.
en kristlig betydelse, och deo, att skilda makar, som åter
ville förena sig, ”behöfde blott sammanflytta", men hvilken
författning sedan blifvit ändrad. Sådant hade ej kunnat före-
komma, om debatt vid kyrkomöte eller delegation deraf föregått.
Var i historien någon ting foedum (nceptu, så synes
väl Gustafs anslag, deri våldet täflade med listen, batva burit
denna stämpel. Fördöraom derfÖre ej blindt det motstånd, han
rönte, om ock utgången i mycket gaf honom rätt; ty, såsom,
Geijer någorstädes yttrar: i historien är ingenting föruudrans-
*) Jfr Thams Bidrag till Svenska riksdagarnes och regeringsfor-
mernes historia, andra häftet, sidd. 224, 257.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
