Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [10] Wieselgren, P. Sveriges sköna litteratur. En öfverblick vid akad. föreläsningar. Första delen: Kyrkans sköna litteratur. Förra häft. andra upplagan, öfversedd och förbättrad - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
éfterlemnade handskrifter linne» åtskilligt mc fa utfördt i sam-
ma syfte. Hr W. har sjelf i Biogr. Lex. efter Gr. DelaGardie
berättat, att Rutström vid öppet bord utbrutit i en häftig
ftVtppik mot Gustaf, såsom den der genom en revolution af
enskild hämnd och äregirighet upplöst Skandinaviens enhet
och sä grundlagt de tre rikenas vanmakt och politiska obe-
tydenhet för sekler. Att Christian bortjagades, var en väl-
gerning; men detsamma skedde i Danmark och Norge utan
att någon sådan usurpator skördade frukterna. För öfrigt bar
Christian efter all sannolikhet hlifvit ganska orättvist bedömd*).
Jfr Allens nya undersökning och Hammericbs framställning i
Skandinaviska sällskapet. Den nya Svenska dynastien grund-
läde ett 500-årigt hat mot Danmark och synnerligen mot
Christian för att rättfärdiga sig sjelf. Missnöjet med Christian var
ej större, än att, da Gustaf ville tubba den Småläudska all-
mogen från honom, undkom han med möda dess pilar. Samma
trogna allmoge gjorde dock iVenne ihärdiga uppror mot Gustaf
sjelf, säkerligen ej för ro skull. Detsamma gäller om Dal-
karlarne. 1 DelaGardiska Archivet har Hr W. anfört, huru,
i ett 15*28 mellan Gustaf och den adla Chrisliua Gyllenstierna
ballet arfskifte, Wenngarns sätesgård, med många andra, blifvit
benne tilldelade. Icke dessinindre bröt lian sedan skiftet,
tillegnade sig både Wenngarn ocb en bop andra hennes arfve-
gods, till en del mot löfte om vederlag; som bon aldrig
bekom (I. 96, 218. IV. 5). Billigt vis frågas: var råttlösheten
i Sverige större förut, efter som en så dyrköpt ”Fosterlandets
Fader” nödvändigt kräfdes? Kunde icke en Sture, cn ädling,
no så väl som under 50 år förut, vara Riksföreståndare,
enligt den väl kompetente domaren Carl Vill Knutssons råd?
Nej! Det fordrades ett Majestät, cn Herrans Smorda för att
ohejdadt kunna plundra kyrkor och enskilda. Ocb bvad prest-
väldet beträffar, så bar det t. ex. i Frankrike hlifvit tem-
pereradt utan slik ”ekonomisk” reformation.
Väl afsades påfven i Rom genom Gustafs reformation,
och deri låg en fördel; men man hyllade i stället en verldslig
påfve, då konungen bief ”sumniu? episeopus”, hvarigenom väl
ock det andliga ocb verldsliga regementet ”sammanblandades.’*
Och den sednares maktfullkomlighet bief sa mycket mera tryc-
kande och obehörigt inverkande på ting, som icke äro af denna
verlden, som påfven i Rom erkänner synoder, men den refor-
merade påfven i sitt ’Tetat c’est moi” äfven uppslukade kyr-
kans lifsyttringar. Ty icke en gang 1595’års Conciliuni i
*) Christian omtalas med beröm af Luther, som hos Fredrik för
honom anhöll om mi!d behandling i fängelset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
