Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [25] Carlén, Emilie. En natt vid Bullarsjön (Nya Svenska Parnassen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla de öfriga personerna slå fjermare från Grave, men
goras dock alla i mer eller mindre mån olyckliga genom bo-
nom; främst den hederlige Leonard, som förefaller som en
frisk och grönskande oas midt i den ödsliga och af passioner-
nas samom förbrända öcken, som sträcker sig vidt ut rundt-
omkring honom; längre bort hans mor, gamla Monika,
fru Waller och kyrkoherden, alla flygtigt tecknade
ocb utan något i berättelsen särdeles ingripande interesse.
Med bestämdare konturer och mera verkligt lif uppträda
herrskapet Löwe, mamsell Asp och friherrinnan G.
De påminna alla om samma mästarhand, som tecknat gubben
ocb gumman Stormbom i Enslingen. Något för mycket blir
väl den goda konsulinnan ”skyldig sig sjelf” till slut; och det
är måhända egentliga motivet* till hennes annars nog svårfatt-
liga afresa från örnvik.
Längst bort från Grave och följaktligen i den renaste da-
gar stråla Max ocb Evelyn. De utgöra de egentliga ljus-
punkterna och äro hållna med så’ fin psykologisk kännedom
ocb si aristisk öfverlägsenhet, att man ej nog kan förundra
6ig öfver, att det ypperliga samtalet mellan dem (se 16 kap.
i 7 häft.) ocb slutkapitlet flutit ur samma penna. Hade man
kunnat få utbyta en hop bref ocb predikningar mot en enda
sida till om Max och Evelyn, så hade onekligen både de lä-
sande ocb romanen derpå vunnit. Om öfverhufvud berättel-
sen varit mera koncis och ej så långtrådigt uttänjd, hade tro-
ligen äfven många slarffel uteblifvit. Såsom exempel på så-
dana kan anföras det beqväma sättet att, för att få Justus
till informator på Örnvik, efterskicka en discipel, som, så
fort ärendet blifvit uträttadt, för alltid försvinner ur berät-
telsen; eller, för att förklara en omotiverad grimace af Justus
i ”tabernaklet”, helt ledigt, i slutet af arbetet, försäkra, att
samme Hr J. eger en utmärkt skådespclartalang. Sådant är
ganska förlåtligt; om man roar sig med att mundtligen impro-
visera för några vänner, men ingalunda i en roman, som
offentliggøres^
Men det har gått Fru G. som Walter Seott, då han
skref sin långa historia om Napoleon. Han ”hade ej tid att
skrifva den kort*’, sade han. Han hade nemligen åtagit
sig så många arbeten. Detta är visserligen ej klandervärdt
i sig sjelft, men blir det lätt och oftast. Det blir då mindre
fråga om; hur man skrifver, blott man, med ackrediterad!
namn, skrifver. Men man begår då ett bedrägeri mot all-
mänheten, mot hvilket komminister Graves mot ”Bullingarne”
är eu leksak. g-» w.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
