Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Å—m. En blick på Astronomiens öden och framtid. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anor, sin konseqnenta utbildning, sin princips enhet och sina
skarpa förutsägelser, står, skulle man tycka, sin fulländning
närmare än de desta andra vetenskaper; ocb då den tillfölje
deraf äfven mindre än någon annan kan lofva sina idkare nya
nppiäckter och derigenom förlorat sin mäktigaste sporre till
ansträngd verksamhet, så vore den fruktan icke obefogad; att
det kanske, efter århundraden, af nutidens astronomiska bygg-
nad blott skall återstå oförklarliga fragmenter, sådana vår tid
eger af Indiens, Mexicos eller Egyptens visbet. A(t dessa
farhågor äro öfverdrifna, att mycket blifvit gjordt men att
ännu mera återstår att uträtta för kommande åldrar, att här,
såsom öfver allt inom naturvetenskaperna, fältet för blifvande
upptäckter är oändligt, om de också för -den vanliga bearbe-
taren hlifva mindre åtkomliga; det är denna öfvertygelse, förf.
önskade att vid detta tillfälle kunna bibringa sina läsare. Vi
vända oss derföre först till vår egen boningsplats, jorden, med
dess trogna följeslagare, månen. Till de vigtigaste problemer,
Astronomien haft att behandla, hör utan tvifvel bestämmandet
af jordens form, dess storlek ocb afplattning. Ett stående
problem, så långt Astronomiens annaler gå tillbaka, bar det
tillika varit en pröfvosten på bvarje tids noggrannhet i anstäl-
landet af observationer, likasom det kanske mer än något an-
nat bidragit att fullkomna och utbilda vårt så astronomiska
som ma((iematiska vetande. Trenne särskilda metboder bafva
blifvit använda för att bestämma jordytans form : man bar be-
räknat densamma utur gradmätningar, pendelohservalioner och
vissa ojemnheter i månens rörelse. Den första methoden gif-
ver, enligt Bessels beräkningaf II särskilda gradmätningar, jord-
- sferoidens polarradie geogr. mil kortare än æquatorsradicn
eller värdet på afplattningen af den sistnämnda. Be-
räknad! utur pendelobservationer*) är dess medelvärde
*) Vore jorden fullkomligt homogen eller hade den alltigenom
•amma täthet, skulle förminskningen i sekundpendelns längd under Polen
(då dess längd under Æquator tages till enhet) hlifva lika med afplatt-
ningen och äfven lika med f af förhållandet emellan centrifngal-kraften
och tyngdskraften under-Æquator. Detta förhållande är för var jord
lika med hvadan afplattningen blefve 2"5T* likväl jorden till-
tager i täthet mot medelpunkten, ändras nyss anförda förhållanden på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
