- Project Runeberg -  Frey. Tidskrift för vetenskap och konst / 1847 /
205

(1841-1850)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Å—m. En blick på Astronomiens öden och framtid. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tlndersökalngarne öfver månens oss (i 11 rända yla kunna
visserligen icke ännn anses afslutade, oin de också i flera fall
Öfver träffa i noggrannhet dem, som vi aga öfter en god del
af jordytan — man har redan uppmätt öfter 1000 berg, af
hvilka 22 högre än Mont Blanc — ; många interessanta iakttagelser
torde äften i framtiden, genom de instrumentella framstegen,
vara att förvänta; men den interessanteste af dem alla, bekant-
skapen med seleniterne torde vi för alltid nödgas försaka. Så
mycket kunna vi likväl redan veta, att, om dessa seleniter
finnas, de måste vara helt annorlunda organiserade än de lef-
vande varelserna på vår jord, emedan efter all sannolikhet af
jordens 4 elementer ’månen icke äger mer än ett enda.

Men vi lemna månen, för att äften några ögonblick sys-
selsätta oss med solens egna satelliter, planeterna. Genom
olikhet i tids* och rnmförbållanden sönderfalla dessa i 2:ne
hufvadklasser: de inre, Mercurius, Venus, Jorden och Marsy
samt de yttre, Jupiter, S aturnus, Uranus och JSeptunus.
Mellan båda grupperna ligga de så kallade småplaneterna, af hvilka
5, Vesta, Àstrœa, Juno, Ceres och Pallas, hittills bliftit be-
kanta. De yttre planeterna utmärka sig genom sina betydliga
massor, sin ringa täthet, mellan och fy af jordens, en
icke fullt hälften så stor rotationsperiod och till följe deraf
mycket starkare afplattning, för de 5:ne närmaste utgörande i
ordaing 1I&^1 och De tvenne yttersta äro sarskildt

märkvärdiga genom det sätt, hvarpå de bliftit upptäckta: Ura-
nus förrådde i Herschels stora teleskop sin planetariska natur
genom sin apparenta diameter; dess upptäckt var en frukt af
det jättesteg, de instrumentella hjelpmedlen togo med Herschel;
den sednare Neptunus, le Verrier’s*) glänsande upptäckt,

*) Förf. han icke underlåta, att, aften med faratatt syn as obe-
griplig, söka gifta några antydningar om det sätt, hvarpå le Verrier
gått tillväga vid finnandet af den nya planeten. Bouvard hade redan
i821, då han beräknade tabeller för Uranus, insett omöjligheten, att,
genom samma system af ban-elementcr, satisfiera äfven de äldsta ob-
servationerna på Uranus, och förmodade detta komma af någon dittills
obekaut orsak; vid fortsatta observationer fann man snart, att de Bou-
vardska tabellerna t visade samma afvikclser ifrån dessa nyare, som de
redan visat från de allra äldsta/ Den långsamma periodiska gång,
dessa afvikelser iakttogo, hade redan länge bland astronomerna stadgat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 11 15:16:47 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frey/1847/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free