Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Å—m. En blick på Astronomiens öden och framtid. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppsöktes först af den allsmäktiga analysen, som genom denna
upptäckt sjelf afgifvit det evidentaste bevis på giltigbeten af ’
de expressioner, bvilka vanligen användes för att uttrycka ^
planeternas ömsesidiga perturbationer. Båda ega de äfven
det gemensamt att hafva varit sedda och observerade långt
den öfvertygelsen, att de förorsakades af en planet utom Uranus, då i|
le terrier företog sig att uppsöka densamma. För att göra problemet
enklare, antog han, till en början, att den empiriska lag, som visat
-sig approximativt riktig för planeternas distancer till och med Uranus, 1
äfven gällde för den nya planeten, hvilken derigenom försattes på Urani *
dubbla afstånd från solen. Då tillika lutningen hos de större planeternas p
banor mot ekliptikan 5r högst ringa och den speciellt för Uranus blott ^
uppgår till 46’,5 och några afvikelser i Urani latitud icke gåfvo anled- ,
ning att hos den nya planeten misstänka ett motsatt förhållande, så f
kunde han äfven, i sin första beräkning, anse banan sammanfalla med *
.ekliptikan. Det återstod således blott 4 qvantiteter att bestämma: pla- v
netens massa, perihelii longitud, excentriciteten och epoken eller plane- ^
tens läge för en viss tidpunkt. Betecknas nu dessa qvantiteter med
lika många obekanta, så kan man på vanligt sätt bilda algebraiska ex-
pressioner på de perturbationer, den sökta planeten åstadkommer i U- 1
rani heliocentriska longitud. Dessa perturbationer, adderade till den
Utur Urani korrigerade elementer beräknade longituden, hvarvidkorrek- ,
tionerna å elementerna betecknades med 4 nya obekanta, måste nu åter- f
gifva den utur observationerna beräknade longituden. Hvarje observa-
tion gifver på detta sätt en æqvation med 7 obekanta storheter, och
för deras finnande erfordrades derföre mibst 7 aeqvationer. Genom so-
lution af de sålunda bildade æqvation erna, det svåraste i bela proble-
met, fick’ slutligen le Verrier approximativa värden på de obekanta» *1
Dessa värden, äfvensom det supponerade medelafståndet, förbättrades ^
sedan genom användande af minsta qvadratmethoden. För att likväl
vara fullkomligt öfvertygad derom, att Urani rörelse icke under något
vilkor kunde fullständigt förklaras genom solens och de bekanta plane-
ternas attraktioner, beräknade han äfven ånyo Jupiters oeh Saturai ^
perturbationer, och upptäckte dervid betydliga fel i de Bouvardska ta- H
bellerna, hvilka, utan denna försigtighet, skulle gjort hvçrje beräkning Hti
af den nya planeten fruktlös. Samtidigt med le Verrier sysselsatte sig \
sig äfven en Engelsk mathematikus Adams med den nya planeten, och W
hade till och med ett helt år före le Verrier funnit dess elementer, men $kt
genom en ödets nyek gick han miste om äran af upptäckten. Denna *1*
ära hade troligen tillfallit honom i första rummet, om han, likasom le ll
Verrier, skickat sina elementer till Galle i Berlin och icke till de En– %
gelska astronomerna, hvilka, utan tillgång till Bremikers stjernkar ta,
först genom vidlyftiga observationer kunde verifiera den gjorda upp- \
tfickten. Jfr Astr. Nachr. N:is $80—882; Journ. d. Savants 1846 dr \
47 (Biot); Appendix to the Naut. Almanac for 1881.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
