Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [30] Fahlcrantz, C. E. Ansgarius. Bilder ur Nordapostelns lif, i fjorton sånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallelse, kans beredvillighet i följe deraf att allt offra och
(ömka for Herrans ära, väcker i Skaldens hjerta tanken p&
“kyrkans högsta jubelstand sjuhundra år derefter”, på Luther
inför åe Store i Worms. Vi’betvifle, att denna episod, der
en religiös beundran besjunger sitt ideal af akta fromhet , bör
anses för ämnet störande. Jemförelsen mellan de båda tros-
hjeltarne faller sig sa lätt och naturlig; och om ock sångens
hufvadförctaiäl på visst sätt kan sägas förlora vid denna jem*
förelse, gör dock det varma interesse, hvarmed det af Förf.
fortgåe&de behandlas, att det ingalunda löper fara att skym-
mas etter skadas af det för det hela, strängt taget, främmande
partiet.
Hadehy är skådeplatsen för åttonde sången. Här hade
Ansgarius, biträdd först af Autbert, sedan af Withmar och
Gislemar, med stor framgång verkat för Danskarues omvän-
delse. Men vi se ett moln, ett moln af ofrid på apostelns
panna. Från hans läppar går en rörande bekännelse om svåra
anfäktningar af ett högfarande hragdbegär. Den brinnande
åtrån att vidga sin Mästares synliga välde framställer sig för
den grannlaga, skärpta sjelfpröfningshlieken såsom yttring af
cn ännu okufvad stolthet. Men det varma nilet^egoi^ljuf-
het uttalar sig, ännu midt under ångrens djupaste Ventil öf-
Ter naturens sjelfviskhet, i sköna, lyriska toner. Och just
som smär/an nått sin spets, då han, under Andens stränga
tuktan, på nytt fått frambära det dyra offret af allt eget,
framskimrar, lik en bönhörelscns solblick från glädjens Gud,
i fult verklighet det för martyren så efterlängtade tillfället.
Ilbud från kejsaren förkunna, all han genast måste inställa
s ig vid hofvet, dit gesandter kommit — ”från kung Björn
i Svi thiod.”
Nionde sången utmärker sig för sin rika poesi. Och här
på skiljegränsen mellan tveune verldar, i brytningen af kri*
stendomens mäktiga ljus och den gamla vantrons mystiska
skymning, här var ett fält outsägligt tacksamt för en verklig
skald. Scenen, vid Logarns strand, der gudabilden, der kunga-
b orge a ser sig i vikens spegel, der kämpar, mör ochsvenner
lysspa Ull orden från bardernas läppar, der äfven kristna fån-
gar stå dystra såsom Guds folk vid de elfver i Babel, ar
skildrad med starka drag. I skarp motsats till den skära, af
heligt^ minne och bäfvande förhoppning genömandade sång,
sea den bugfulle Thormod till harpan uppstämmer ”om O-
sferUndet”, der han tjenat under grekiska kejsaren, och
aande hjerta uppfattat strålar af den himmelska morgonstjer*
am, står den vilde vikingens’ stormande ulgjiitelse. pen *fd-
aares till utmanande hädelse stegrade trots tystas af åskan,
Fret. IV. Iß.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
