Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [30] Fahlcrantz, C. E. Ansgarius. Bilder ur Nordapostelns lif, i fjorton sånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hafva följt strömmen af forf:s fromma ingifvélser. De in An-
ga, som hafva sinne för Amnets djupa allvar, som med oför-
derfvad, frisinnad ästhetisk känsla icke heller ogerna se detta
ikläda sig konstens ädla drägt, dessa många skola med glädje
lustvandra i denna lund af fridfulla palmer. De skola möjligen
upptäcka ett och annat ställe, dit solen från ofvan ej tycks
hafva nedträngt lika mäktig och fruktsam, ett och giclât ställe,
der bladen sakna sin vanliga friskhet och saftfullhet. 1 all-
mänhet synas oss de sednare sångerna röja en någöt mattare
inspiration, én något mindre rikbaltighet, så vål i innehållet
som dess gestaltning. Afvenså måste isynnerhet granskande
klickar någon gång skönja mindre klarhet och tydlighet i ut-
trycket, mindre lätthet i det historiska elementets använd-
ning, än som den episka skaldeformen kräfver, der allt bör
framstå med full plastisk åskådlighet och enkelhet. Men också
bör det noga besinnas, att det företrädesvis är det inre lif-
vcts epos, som här framställes. Med den synnerliga lycka,
som en rik erfarenhet i förening med den äkta divinationen
förlänar, skildras delta lifs vexlingar, aningar, framsteg, stri-
der, sorger, fröjder, segrar. Det är en gång öfver djupa
tåredalar, der dock intet är oskönt, oförmedladt af en högre,
försonande énhet; det är en gång öfver ljusa höjder, d,er tu-
sen hymner ljuda till befriarens ära. Lycklig är förf. jemväl
i att framställa scener ur naturen, helst när själens sabbat
får kasta sitt sken öfver taflan. Men utan allt tvifvel är ban
lyckligast i de mest lyriska partierna; hvarföre också fjer-
de och nionde sångerna erbjuda de starkaste ljuspunkterna i
poemet. f? : t
Det horer till poesiens väsende att, fattad i äia’*högsta
betydelse, vara sig sjelf nog. Ascetiskt syfte tillkommer
den icke. Den går icke ut på att upplysa, väcka eller för-
bättra, bvarfore äfven den abstrakt didaktiska genren må aktas
såsom den lägsta, ja, såsom en afart. Men å andra sidao,
ju mindre den doeerar, ju renare den afspeglar den objektiva
idéens helighet, sanning och skapande kraft, desto rikare In-
flytande utöfvar den, om ock stundom mindre högljudt, mera
förhorgadL 1 denna mening Önske vi — i det vi till förf.
hembäre mångas varma tacksamhet, — att detta verk m<e
blifva en olja på den heliga altarlågan i Norden. Om dessa
sånger företrädesvis skola värderas af dem, som i mer spe-
ciell mening ställt sig under den gudomlige Segerfurstens fana ,
så skola de äfven förvisso, ju mera de begrundas, finna gen-
svar i bvarje kristligt-religiöst bildadt sinne.
X–-K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
