Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [32] Onkel Adam. Penningar och arbete. Genremålning (Orig.bibl. i den sköna litterat.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
randel p2 det bela ådagalägger, utan af vissa detaljer och
deras behandling.
Sä längt efter bokens tillgänglighet i bokhandeln år det
öfverftödigt att i detalj redogöra for dess inirekåll. Vare det
derföre, såsom ett allmänt omdöme, nog sagdt, att kring den
nämnda grundtanken, nemligen penningens och arbetets bety-
delse i social och mensklig mening och deras förbällandc till
hvacandra, grupperar sig en skiftande mångfald af interessanta
särskildheter, ej episodiskt tillkomna, utan anslutande sig till
grundtanken y den de utveckla och förklara ; liksom de och
8jelfva ur densamma upprunnit. Såsom, åtminstone efter rec:s
tycke, någonting mindre lyckadt må kunna utan obillighet an-
märkas sä väl den stundom deskriptiva eller undervisande ton 9
som måhända föranledts af konstnärens biafsigt att gagna under
det han roade, som ock de omsägningar eller, kanske sannings-
enligare7, de ätergängar till samma ämne, hvilka här och der
förekomma, samt slutligen den stundom märkbara motsägelsen
mellan vissa personer ’och deras satt att sig framställa. Så,
till exempel, torde de flesta deri instämma, att i hvad förf. lå-
ter Adolf såsom gosse säga och i hvad den kloke bonden, sona
inlåter sig med millionären i odlingsförslag, yttrar, förekomma
både reflexioner och uttryck, som ej rått passa, hvarken den
förres ålder eller den sednares bildningsgrad.
Men sådant, då det blott sällan förekommer, slor ej särde-
les det belas interesse. Uppgiften löser sig väl: alt i en tafla
framställa bördens obekymrade sjclfbelåtenhet, som i en verld
full af liflighet och täflan leder till lättja och ekonomisk under-
gång; arbetets frimodighet, som i förening med karaktären»
ädelhet besitter den äkta stoltheten, som hvarken förödmjukar
eller lider förödmjukelse: brottslingens usla belägenhet, son»
ej ensamt häfves af ånger och förhåll ring, utan fordrar und-
sättning af medmenniskor, ei\ materiell hjelp i råttan tid; den
försoffade liderligheten, som förhärdas af brist på framtid,
och den akta menniskokärleken, som ej vill förslappa eller för-
ödmjuka genom nådegåfvor, utan lemnar den behöfvande och
arbelsvillige tillfälle att förvärfva hvad han kan kalla sitt, och
ät sig bereda den sjelfaktning, som är oumbärlig för menni-
skovärdet.
Man har understundom gjort sig vidunderliga föreställ-
ningar om snillels natur. Framförallt har man då trott, att
enkelketen i uttryck vore med poesien oförenlig, att, såsom
Heiberg säger på ett ställe, skalden icke en gång kunde säga:
”Claus, hent mig mine Töfler”, utan att omskrifva denna sats
på ett’mer eller mindre obegripligt bildspråk, med ett ord;
att sångmöo alltid och öfver allt borde gå i de tragiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
