Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [32] Onkel Adam. Penningar och arbete. Genremålning (Orig.bibl. i den sköna litterat.) - [33] Ridderstad, C. F. 1. Skådespelerskan, poem; 2. Den fattiges makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kotharnerna, och ned «X höga klackar som möjligt. Derjemte
har man förmodat, att vanligt förstånd och blick för verklig-
heten vore någonting för skaldenaturen främmande, ja! man
har g&tt sä långt , att man ansett dessa egenskaper, der de fun-
nits, såsom ett kännetecken af brist på 6nille och fantasi. En
tysk har till och med i fråga om Goethe, hos hvilken äfven
dessa försmådda egenskaper ej kunde förnekas, och som genom
sitt exempel satte en gräns för de fördomar, vi ofvan nämnt,
gjort sig den fåfänga mödan att i skrift bevisa, att Goethe
icke var ett snille, utan blott en talang. Om denna sak på-
minnas vi i fråga om Onkel Adams författarskap. Om man
någongång ifrågasatt denne mans’ kallelse till poetiskt för-
fattarskap — och detta har verkligen till någon del försports
— så kan ej skälet vara annat, än att bao tänker och ut-
trycker sig med fullkomlig klarhet. . _ NL —
[33] i. Skådespelerskan. Poem af C. F. Ridderstad.
Linköping, 1846. 50 sidd. 8.o. (Pris: 16 sk. b:ko).
2. Den Fattiges makt. Poem af C. F. Ridder stad.
Linköping, 1846. 36 sidd. 8:o. (Pris: 16 sk. b:ko).
Skaldens själ lefver i en evig vår: der njuter han af sin
medfödda lycka eller lider af sina diktade qval. De tyngder,
med hvilka verlden behänger hans vingar, öka blott deras
kraft, och då hon rycker lyran ur haus hand och tvingar
honom utom gränsorna för hans subjektiva gebit, sker detta
endast till hans utveckling. För hans blickar utbreder hon
sitt rika panorama, framför hvilket han med ett barns fröjd
så gerna trifves, ehuru hans oöfvade reflexion ej ännu genom-
skådar oräkneligbeten och djupet af dessa fenomener, hvilka
för honom framstå såsom genom en spegel i ett mörkt tal.
Men då hon tillhviskar honom: detta allt vill jag gifva dig ...
då uppvaknar han liksom ur en dröm, erfar den pinsamma
känslan af ett syndafall; och drager sig tillbaka inom sin
förra rosengård, dit han likväl i lifligt minne medför de bil-
der af menniskor och natur, hvilka uuder hans korta vistelse
derute förhisväfvat haus åskådning. Nu utarbetar - sig inom
honom det lyriska elementet, och han närmar sig till fulländ-
ning i den mån fantasi, euthusiasm och välljud hlifvit honom
af singgudinuan beskärda. Är han hennes älskling, så har
han ej behof af att mycket erfara, icke heller bemöda sig;
hennes rikedom är honom nog, och vid minsta intryck klinga
från hans strängar vestans sus eller stormens dån, kärlekens
ljufva, försmäktande ackorder, eller dödens dystra söndcrsli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
