Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Uppström, A. Om Svea- och Göta-namnets utseende i fordna dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slags sammanhang mellan de k a nda benämningarne, som bär
träda oss till mötes. Å ena sidan förekommer nemligen be-
nämningen Sviar och å den andra Sviones. Det är klart, att
så vida dessa namn beteckna samma folk, hvilket vi utan för-
behåll antaga, är emellan dessa bäda benämningar en lucka,
bvilken, om möjligt, pS något sätt måste fyllas, på det den
ursprungliga öfverensstämmelsen desto bättre må kunna inses.
Försöker man således uppleta den form, som i det äldsta be-
kanta germaniska tungomålet, nemligen del moesogötiska el-
ler, som det numera rätteligen kallas, götiska, tjenligast mot-
svarar Taciti benämning Sviones, är denna form antingen Svi-
ans eller, till undvikande af hiatus*), troligare Svijans, Den
deklination nemligen, hvarefter Svijans, af nominalstammen
SVIJAN, böjes, hänvisar ofelbart till samma deklination, som
det Latinska Sviones, af stammen SVION **). Mellan dessa
ord är således ej blott fullkomlig likhet i afseende på deras
första stafvelse eller primitiva radix SVI, utan afven så stor
öfverensstämmelse mellan suffixerna JAN och ON, samt mcl-
bin kgsualändelserna, som man skäligen kan vänta af tvenne
språk, hvilka, om än i grunden beslägtade, dock undertider-
nas längd till den grad aflägsnat sig från hvarandra, som La-
tinet och Götiskan. — Men, kunde man fråga: hvartill gagnar
att under götisk form införa ett ord, hvars verklighet en-
dast grundar sig på grammatikalisk analogi, men icke på hi-
storisk uppvislighet? Derpå svaras: emedan denna supponerade
mellanform är alldeles nödvändig för att fylla, och verkligen
fyller, den lucka, som annars företer sig mellan det latinska
Sviones och’ det fornnordiska Sviar. Det är redan visadt,
huru nära den af oss antagna götiska formen Svijans öfver-
ensslämmer med den latinska formen Sviones; kan en dylik
öfverensstämmelse mellan samma götiska form och det forn-
nordiska Sviar otvunget äfven uppvisas, så följer af denna
dubbla öfverensstämmelse nödvändigt, att de latinska och
fornnordiska formerna Sviones och Sviar, ehuru till utseendet
•) Ulfilas, ed. Gabelentz et Löbe, Vol. II. 2, pagg. 58, 59.
**) Bopp, Vergleichende Grammatik, pagg. 322, 523 och annor-
städes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
