Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Å—m. En blick på Astronomiens öden och framtid. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35,5 dy go, och då en rotationsrörelse svårligen kan finnas
ntan i förening med en fortgående eller progressiv, så kunde
man redan deraf slota, att solsystemet i sin helhet alven mä-
ste ega en sådan. Sä nära än denna slutsats tyckes ligga,
och så nödvändig än banrörelser i allmänhet torde vara for
att motverka himlakropparnes ömsesidiga attraktioner, så var
det likväl först sedan man funnit, att fixsljernorna — tvärt-
emot hvad deras benämning antyder] — ändra sin plats * *) på
hipttlakvalfvet:, som den tanken vann insteg**), att tilldela vårt
•ötfyäféÉiis tyngdspunkt en fortskridande rörelse i verldsrym-
difc. Litenheten af dessa sfjernornas rörelser gör, att de fle-
sta bland dem blott efter en längre tidrymd hlifva märkbara,
och då den praktiska astronomien först med Bradley vann den
för dessa undersökningar nödiga utbildnings kan antalet af de
stjernor, hvilkas rörelse man känner, icke vara betydligt ***).
Till utseendet äro de äfven mycket oregelmässiga, och slå icke
i något direkt samband med stjernornad apparenta storlek. Så
har Arcturus, som bland stjernorna af första storleken eger
•fer, likasom luftkretsen omgifver vår jorå, är af polarisationsförsök
troligt; det ljus, som en glödande kropp utskickar i sned riktning från
•in yta, är hvad man i fysiken kallar polariseradt, Solljuset kar icke
denna egenskap. De svarta strecken i färgspektrum från solljuset, äf-
ven som de analoga, som förefinnas i stjernornas, Sirii o. s. v., stå
visserligen i nära sammanhang med dessa fotosferers fysiska beskaf-
fenhet.
*) Fixstjernoma hafva äfven flera andra apparenta rörelser: en del
uppkomma derigenom att de planer, — äqyatosii och ekliptikan — hvar-
till man hänför stjernornas ställen på himlahvalfvet, ändra sitt läge;
hit höra prœeession och nutation; andra uppkomma genom sammansätt-
ning af ljusets och jordens hastigheter såsom aberration, eller också slut-
ligen genom jordens rörelse i sin bana såsom parallaxen. Alla dessa,
af hvilka den sistnämnde för de flesta stjernor dessutom är omärklig,
komma här icke i fråga.
**) Lalande, i en 1760 till Poriserakademieii inlemnad afhandling*
torde först utur theoretiska grunder hafva visat nödvändigheten af solens
progressiva rörelse.
***) Man känner, för det närvarande Ät stjernor, som hafva en star-
kare rörelse än f#/ årligen, deriblandt af första storleken, nemligen
Areturus, a Centauri, Sirius och Proeyon; 60 som ega öfver en half
sekund* rörelse o. s, v. Hela antalet af dem, hvilkas rörelser man kän-
ner, uppgår till inemot 1000.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
